"Det berättas att Jones som barn brukade bygga hus av lådor, hus som var mycket fantasibetonade, och som han kunde krypa in och ut i efter behag. Som konstnär kunde Jones förverkliga ungdomsdrömmen genom att bygga skulpturer som imaginär arkitektur med irrationella, dynamiska rumsrelationer och labyrintiska gångar.

Ur Katedralen föds ett tema, som odlas under 50-talet, men där det associativa och dubbeltydiga alltmer reducerats liksom den materiella massan. Gemensamma drag är att den gotiska bumerangen används som byggsten och att ytan modelleras skrovligt så att den liknar elefant- eller noshörningshud. Mot denna knagglighet bryter sig ljuset livfullt.

Ett verk kallar han Rum utan filial, en ordlek utifrån vännen Lars Ahlins novell Huset har ingen filial. Titeln vill markera skulpturens slutenhet, allt sker inom stänglarnas våningar. Här finns ingen primär skådeyta, ty detta är en rundskulptur som bär ses från många aspekter. Lemmarna bildar en slinga som leder ögat på oändlighetsvandring". (Rolf Söderberg, sid. 63.)