Hugo Birger tillhör den så kallade opponent-generationen i svensk konsthistoria. Efter avslutad utbildning vid Konstakademien i Stockholm reste han på hösten 1877 till Paris, där han delade ateljé med Ernst Josephson. Men Birger, som led av reumatism, hade svårt att fördra stadens kalla och fuktiga klimat vintertid. Konstsamlaren Pontus Fürstenberg, som höll Birger för en av de mest lovande bland Opponenterna, beställde därför en stor målning med spanskt motiv, så att Birger skulle få anledning att resa till solen och värmen. På nyåret 1882, ett år efter akademikamraterna Josephson och Zorn, reste han följaktligen till Spanien i sällskap med en annan konstnärsvän, norrmannen Sören Dietrichson. De vistades först i Madrid för att sedan åka vidare till Sevilla, där förutom Josephson även kollegan Christian Skredsvik redan befann sig. Tillsammans med Josephson och Dietrichson reste Birger sedan vidare från Sevilla till Granada. Där lärde han känna värdshusägardottern Mathilda, som några månader senare blev hans hustru.

I Granada målade Hugo Birger under detta och efterföljande år ett flertal charmerande miljö- och genrebilder, ofta med Mathilda och hennes syster och systerson som modeller. Mest känd bland dessa är kanske den målning som Fürstenberg ursprungligen beställde till sin samling: "Frukost under Ferian" i Granada. Den 138 x 198 cm stora duken, som idag tillhör Göteborgs konstmuseum, beskrevs redan 1924 av konsthistorikern Georg Nordensvan som ”huvudnumret i hans studium från det lyckliga året 1882 (…) ett sällskap på en trädgårdsterrass, herrar och damer i ljusa, brokiga färger, i flödande solsken med lätta, ljusa slagskuggor över vita murar – ett glatt färgspel, som kulminerar i en skimrande grann påfågel mitt i solen.” (Svenskt biografiskt lexikon, band 04, 1924, s 441).

I den aktuella målningen har Hugo Birger tagit fasta på en liten, men makalöst fin detalj från den just nämnda frukostskildringen – den skimrande granna påfågeln – och gjort den till konstverkets huvudmotiv. Enligt Sixten Strömbom är detta verk en utarbetad studie för samma djur i ”Frukost under Ferian”. Detta motsägs av målningarnas dateringar, såvida inte vår målning är daterad i efterhand. Oavsett vilken av dem som utfördes först så är ”vår” påfågel återgiven ur exakt samma vinkel och i samma position som på den stora målningen, men här får den sällskap av ytterligare två fåglar; en trast och en guldfasan. Den sistnämnda arten härstammar ursprungligen från Kina men var vanlig som burfågel över hela Europa under 1800-talet. Här sitter den på en torr gren vid ingången till ett hus i Granada, medan trasten och påfågeln makligt spatserar omkring på den omgivande gårdsplanen. Det är ett ytterst opretentiöst och till synes vardagligt motiv konstnären har valt, men tack vare fåglarnas vackra fjäderdräkter och sällsamma framtoning lyckas bilden ändå framkalla en fläkt av söderns ljuva värme och färgstarka exotism hos betraktaren.