Vid separatutställningen på Liljevalchs 2022 presenterades Peirone med följande text:
"Julia Peirone har sedan genombrottet på 90-talet varit intresserad av den fotografiska bilden och vad den kan vara. Hon arbetar inte självbiografiskt, men i hennes verk finns ändå en enhetlig berättelse, en nerv av erfarenhet som gör att verken öppnar sig för våra ögon. Bilderna har tryck, en pondus, som bott­nar i en komplex personlighet som vill formulera något centralt om livet.

I Peirones fotografier och filmer förekommer oftast ungdomar, men under senare år har även äldre aktörer intagit scenen. Oavsett ålder är det i en skärningspunkt som allt utspelar sig, i zonen mellan att vara barn, vuxen och åldrad. I denna gränstrakt finns både smärta och möjligheter. I dessa bilder av total närvaro och utsatthet ser vi en frusen tid. Det är både sprött, plågsamt och vemodigt.

Peirones begåvning ligger i hennes förmåga att fånga just den hundradels sekund då modellen i rörelse och mimik är totalt skyddslös. Då när modellen är helt inne i sitt eget, utlämnad i sin värld, uppstår fysisk kontakt med allas vår längtan, vårt övermod och vår egen existentiella nakenhet. Vi ser vår egen metamorfos."