”Också den på Konstakademien i Köpenhamn utbildade skulptören Bianca Maria Barmen är en konstnär vars intresse främst inriktats på att gestalta introverta relationer. På en gipsstod kallad ”Sanatorium” från 1993 sitter till exempel en hund med ryggen vänd mot en enbuske, inget mer, och i detta sparsmakade, ett koncentrerat relationsdrama, en infångad eftertanke i den sensible Constantin Brancusis anda. Precis som i övriga verk av Barmen är det tomrummet, själva luftkroppen mellan de utplacerade skulpturala elementen, som konstituerar den rika laddning som uppstår bland grodor, katter, husvolymer och huvuden – element som likt schackpjäser hanteras med största omsorg på den ofta vita ytan. I Barmens värld verkar en väl hanterad drömsk humanism med stråk av nostalgi och sordin – ett slags stillhet före fallet.”
Citat från boken "Sveriges Konst 1900-talet, Del 3. 1970-2000", 2001, sid 201.