"Firenze.

Den 16 (tisdag) kl. 8 reste vi från Rom till Firenze. Åter får jag uppleva åsynen av det sköna italienska landskapet - särskilt de gamla städerna, som ständigt lockar mig. Men hettan är olidlig - vagnarna smutsiga och trånga italienarna högljudda. Vi kommer fram till Firenze vid 3-tiden - svettiga, dammiga och halv- stekta - tar en droska till Dinesens pension, som ligger vid Amerigo Vespucci vid Arno-floden. Där är rätt snyggt - vi får ett rum - men ej mot floden som vi ville utan mot bergen i norr-förresten även detta med en härlig utsikt över staden. Florens slår genast an på mig - här är allting vitt och rent och soligt - vi andas en fläkt av landet: Arnos stränder med sina gamla hus och broar, särskilt Ponte Vecchio, det gråa vattnet med båtar och gondoler påminner om Venedig och nätterna är blå och skimrande - mystiska och poetiska. Runt kring staden ligger bergen med vita villor, slott och mörka cypressrader - jag finner att här är ljuvligt och gott att vara - jag har först nu kommit till Italien. Här finns även konst i överflöd och en god sak - man har lättare att hitta i Florens än i Rom där det tog dagar innan man lyckades orientera sig". (utrdrag ur Axel Olsons resedagbok 1922, Viveka Bosson, "Halmstad-Berlin-Paris Målar-resa genom 20-talet", 1984,sid. 36.