John Sten – född Per Johan Wettersten – växte upp under enkla förhållanden i Hälsingland. Tjugo år gammal kom han till Stockholm, där han utbildade sig vid Tekniska skolan samtidigt som han arbetade som dekorationsmålare vid arkitekten Agi Lindgrens slotts- och kyrkoinredningar. Det var också då han ändrade sitt namn till det kortare och mer slagkraftiga John Sten, som han tyckte passade bättre för en blivande konstnär. 1905-08 studerade han vid Konstnärsförbundets skola tillsammans med bland andra Isaac Grünewald, Einar Jolin och Leander Engström. 1910, samma år som merparten av ”1909 års män” kom hem från Paris, reste John Sten dit och började där teckna modell på Académie de la Grand Chaumière. Han arbetade hårt, ofta från tidiga morgonen till sena kvällen och stupade i säng när han kom hem till sin lilla lya i Montparnasse. John Sten talade inga främmande språk utan höll sig ganska mycket för sig själv och levde under mycket enkla förhållanden, ofta på gränsen till svält. I Paris upptäckte han kubismen och hans första kubistiska målning är signerad 1913. Han blir därmed en av de första svenska företrädarna för konstriktningen. Under de närmsta två-tre åren arbetade han med stor självsäkerhet i den kubistiska andan, inspirerad av bland annat Fernand Léger.

Redan 1913 hade John Sten träffat den unga danskan Valborg Jensen i Bretagne. De fortsatte att hålla kontakten även efter att hon återvänt hem till Köpenhamn för att fortsätta sina studier och när John Sten återvände till Sverige 1918 efter åtta år utomlands, kom han först till Göteborg men reste snart vidare till Danmark för att träffa Valborg. De reser till det lilla fiskeläget Raageleje på Nordsjällands västkust. Här arbetar han lätt och spontant, ofta med Valborg som modell. Målarglädjen fyller honom och han löser kompositionsproblemen utan svårighet. Det är nu som Sovande kvinna tillkommer. Målningens huvudfigur ligger naken utbredd i det grönskande landskapet, likt en Venusfigur helt omedveten om sin omgivning. Hon betraktas av en annan, stående kvinna, som försiktigt rättar till axelbandet på sin tunna solklänning. I bakgrunden syns några av fiskebyns hus, där fasader och tak avbildas som geometriska fält i olika färger i kontrast till den organiska, prunkande växtligheten i målningens förgrund. Just växtligheten kan föra tankarna till en paradisisk trädgård. På havet speglar sig något som kan uppfattas som en regnbåge, vilket bidrar till den förtätade, drömlika stämning som råder i målningen. Det faktum att Sovande kvinna föregicks av flera mindre förstudier, både i akvarell och i olja, vittnar om att konstnären ägnat mycket tid och tankemöda åt denna bildidé och att motivet fängslade honom starkt.

Under det påföljande året, 1919, utvecklade John Sten bildidén till flera liknande kompositioner i olika storlekar och med snarlika titlar. En av dessa, Sovande kvinna i trädgård, inköptes till Nationalmuseum och ingår idag i Moderna museets samlingar (NM 2128). Ytterligare en variant på temat med sovande/vilande kvinnor i paradisiska trädgårdsmiljöer, kallad Kurtisanen II, visades på Åmells Vårutställning 2017.

Sommaren 1922 gifte sig John Sten och Valborg Jensen. Kort därefter gav de sig iväg på sin drömresa till Bali i Indonesien. De kom fram i oktober men redan efter ett par månader insjuknade Sten i dysenteri och avled hastigt. I och med det avslutades hans konstnärskap i förtid.