Auktionens bord har en spännande konstruktion som är ovanlig för svensk möbelkonst. Kunskaperna som krävs för att tillverka spelbordet skaffade sig Haupt redan under gesällåren. Tillsammans med den något äldre Johan Christian Fürloh anlände Haupt i London. Där de föll under vingen hos den store mecenaten och svenskfödde arkitekten William Chambers, och på hans rekommendation fick han arbeta i den eminente kabinettmakaren John Linells verkstad. Här förfinade han den nyklassicistiska stil som han kom att introducera i Sverige och lärde sig arbeta med det i Sverige så exklusiva trädslaget—mahogny—som till grund av stora importer var så billigt i England att den unge Haupt till och med fick arbeta med det som lådträ.

Den geniala dragspelskonstruktionen (concertina-action) lärde sig Haupt även hos Linell. Robert Adam rekommenderar i ett brev till en Baron Scarsdale införskaffandet av ett par bord som skulle användas för "China tea" i hoppfällt läge, men även kunna fällas ut och användas till kortspel senare på kvällen. Till skillnad från det vanligare stödbenet är dragspelskonstruktionen mer stabil—onekligen en fördel under livliga och inte helt nyktra kortspelskvällar—men den ställer också betydligt större krav på hantverkaren. För att mekanismen ska fungera ställs mycket höga krav på precisa falsningar, fogningar och inte minst val av virke, då undermåligt virke leder till torkskador och i sin tur till ett oanvändbart bord. Den skjutbara lådan som låser dragspelskonstruktionen och ger stadga är en lösning typisk för Haupt. Denna lärde han sig hos Linnell, som använt sig av denna konstruktion så tidigt som 1766.

Med sitt exklusiva materialval, tekniska förfining, och synnerligen höga kvalitet är auktionens bord, likt Haupt, en särling i den svenska möbelkonsten.