Det är det lugna folklivet i en by i en dalgång vid Amalfi I Neapel som Alexander Clemens Wetterling här har fångat. Det är belagt att Wetterling vistades i Neapel 1830, om han sedan återkom senare är dock mer oklart. Wetterling återkom dock i måleriet flera gånger till sina italienska motiv.
Alexander Clemens Wetterling var främst verksam som landskaps- och historiemålare. På uppdrag av kung Karl XIV Johan målade han bataljtavlor och skildrade andra historiska tilldragelser.
Hans bakgrund var militär med majors grad. 1826 reste han på en studieresa till Paris där han studerade teckning efter levande modell och anatomi samt en rad häststudier. Under de fem år han vistades i Paris skrev han flitigt brev till sin mor och långa orienterade brev till vännen Boije. Han studerade målning en kortare tid för Théodore Gudin och besökte museum och gallerier för att beskåda verk av Horace Vernet och Théodore Géricault som blev hans förebild i ett konstverks totalverkan. Från Paris gick resan vidare till Rom 1827 och Neapel 1830. Efter hemkomsten till hemlandet 1831 publicerade han ett Lithografiskt allbum men ägnade sedan större delen av sin tid åt den militära tjänstgöringen där han blev lärare i teckning vid Högre artilleriläroverket och adjutant hos kronprins Oskar. Han blev ledamot av Konstakademien 1840[10][11]. Han medverkade första gången i Konstakademiens utställning 1826 med en teckning av Ett sto med föl och han var en regelbunden utställare i akademiens utställningar 1831–1858 Hans produktion består av små hästtavlor, italienska och svenska utsikter, folklivsbilder, landskapsskildringar, porträtt utförda i olja, akvarell, blyerts, tusch, sepia samt på beställning bataljmålningar, ceremonitavlor och historiemåleri varav många senare litograferades av Carl Andreas Dahlström.
Wetterling är rikligt representerad i Nationalmuseum samlingar, samt flera övriga svenska museer.
Att måleri av Wetterling dyker upp på auktionsmarknaden är väldigt ovanligt.