Charlotta Fredrika ”Lotta” Sparre (1719–1795) var Carl Gustaf Tessins favoritniece och fick följa med på hans ambassad till Paris 1739-41. Med sin osminkade persikohy gjorde hon succé vid hovet i Versailles, där man kallade henne "La Charmante Rose". Genom Tessins försorg avmålades hon av den tidens stora konstnärer, inte bara i det omtalade porträttet som Diana av Jean-Marc Nattier 1741 (i National Gallery, Dublin) utan också "en trois crayons" av Francois Boucher, som vestal av Donat Nonotte (på Nationalmuseum), i miniatyr av Jean-Baptist Massé och i pastell av Gustaf Lundberg, samt några år senare i Berlin som La Folie av Antoine Pesne (på Nationalmuseum). Hon finns också med på Johan Paschs berömda” Hönstavlan” 1747 (på Gripsholm) som tillkom sedan Tessin överraskat hovfröknarna i badet ”i nog så naturligt tillstånd”. Tessin är själv tuppen i bilden. Av Tessins brev daterat 19–30 juni 1741, framgår att Nattier håll på att kopiera ”Låttas” porträtt.
Lotta Sparre var hovfröken hos drottning Ulrika Eleonora 1731-41 och sedan hovfröken hos Lovisa Ulrika 1744-48, och gifte sig samma år med överhovjägmästaren greve Carl Reinhold von Fersen. 1767 blev hon överhovmästarinna hos kronprinsessan Sofia Magdalena och var med och medlade mellan henne och Gustav III. Vid Gustav IV Adolfs dop 1778 fick hon riksrådinnevärdighet. Två av de berömda hovdamerna vid Gustav III:s hov, ”De tre gracerna”, var hennes döttrar: Augusta Löwenhielm (1754–1846) och Ulla von Höpken (1749–1810). Genom den sistnämnda kom auktionens målning sedermera till samlingarna på Bogesund, Uppland.

Mycket har skrivits om Bogesund och turerna kring dess siste ägare, fideikommissarien Nils von Lantingshausen von Höpken (1876–1952). Då han tillträdde Bogesund var ekonomin körd i botten av hans far. För hålla fasaden och pappans minne uppe, sålde Nils av föremål i smyg. Han såg också till att boet förblev oskiftat så att systern Clotilde inte kunde få ut sin laglott. Bogesund stod obebott sedan Nils bosatt sig i Stockholm och stölder ägde rum i det tomma slottet. I samband med rättegången 1938 mot tjuvarna gjordes så en inventering av vad som fanns på Bogesund, där porträttet återfinns. När Clotilde väl fått sitt arv avyttrade hon över tid en mängd föremål. Sannolikt har porträttet på den vägen kommit ut i handeln.