Djuric Miodrag Dado

Född i Montenegro år 1933 växte Miodrag Đurić, känd som Dado (ett smeknamn han fick av sin mor), upp i en tid präglad av politisk och familjär instabilitet. Från och med 1943 ockuperades området av Nazityskland och blev skådeplats för våld, tortyr och avrättningar. Som vittne till dessa händelser blev Dado märkt för livet – ett trauma som kom att prägla hela hans konstnärliga skapande.

Året därpå, efter sin mors död, togs Dado om hand och uppfostrades av sin farbror, som var målare. Han utbildade sig vid konsthögskolorna i Hercegovina och Belgrad, där han mötte Marco Celebonovic. Denne uppmuntrade honom och hjälpte honom att resa till Paris.

Dado anlände till Frankrike 1956 och blev assistent åt litografen Gérard Patris. Han träffade även Jean Dubuffet, som introducerade honom för sin framtida gallerist Daniel Cordier – den som gav honom hans första separatutställning år 1960.

Under de följande åren samarbetade Dado med André François-Petit, Isy Brachot, Jeanne Bucher samt Pierre Nahon. Hans berömmelse spreds utanför Frankrikes gränser med utställningar i New York och flera europeiska städer.

År 1970 anordnade Centre National d'Art Contemporain i Paris hans första retrospektiva utställning, och 1991 öppnades i hans födelsestad Cetinje ett museum helt tillägnat konstnären.

Idag finns Dados verk representerade världen över i några av de mest betydelsefulla museisamlingarna.