Peter Dahl

Peter Dahl är en av Sveriges mest färgstarka och folkkära konstnärer. Hans konstnärliga verksamhet spänner från 1960-talets studietid, genom 1970-talets vänsterradikala och samhällskritiska engagemang till 1980-talets starkt självbiografiska verk fram till 1990-talets barinteriörer och spelhålor. På 1990-talet blev Peter Dahl även nationalromantisk med ödesmättades landskapsscener, för att i början av 2000-talet ägna sig åt yppiga, luftiga, ulliga moln av varierande former. Hans konstnärskap visar på en bredd och intensitet som placerat honom bland de mest betydande konstnärerna i Sverige.

Peter Dahl föddes i Oslo flyttade efter några år till Bromma utanför Stockholm. Redan vid 13 års ålder bestämde han sig för att bli konstnär. Efter studentexamen började han studera på Konsthögskolan i Stockholm med bland annat Lennart Rodhe som huvudlärare. Den första utställningen hölls på Galerie Prisma 1967. Året därpå sålde han målningen "Galler" till Moderna Museet. Första genombrottet ägde rum 1970 då han ställde ut en serie målningar, kallad "Vårat rum" där syftet med målningarna var att med brutal tydlighet skildra den lilla människans rädsla för upplevelsen av värnlöshet och rädsla inför den stora människan. Hans nästa serie målningar, "Drömmar i soffhörnet", kom att skaka om hela det svenska konstetablissemanget med sociala klasskonflikter som spelades upp i groteska bildsviter. Peter Dahl fick sitt stora publika genombrott under åren 1982-1984 då han skapade illustrationerna till Bellmans Fredmans epistlar.

Auktionens målning "Nöjestempel" ställdes ut på Prins Eugens Waldemarsudde 1987. I en intervju i SvD den 18/12 1987 skrev konstkritikern Michael Winiarski så här: "I utställningskatalogen kallar Sven Delblanc dig för en stor dramatiker. Men är du inte lika mycket en biograf, en minnesteckningar av det du varit med om till exempel på krogen?
- Det är klart att jag får inspiration av det jag upplever. Men man skall inte förväxla verklighet och konst. Det är där skillnaden ligger mellan realism och naturalism. Jag håller väl på med en sorts realism fast den har en romantisk underton. Att Peter Dahl bland sina främsta inspiratörer nämner de stora människoskildrarna - namn som Rembrandt, Josephson, Amelin, X:et och Manet - är nog ingen slump.
- Jag är inte surrealist men jag har ett surrealistiskt arbetssätt. Jag suddar över tavlorna och gör om dem flera gånger, ända tills jag är säker på att jag uttrycker något som finns i mitt undermedvetna. Jag är stillös och tidlös. Stilen är underordnad, motivet får helt bestämma."