Enrico Baj var en italiensk målare, grafiker, skulptör och även författare. Han studerade vid konsthögskolan Accademia di Brera och debuterade med målningar i nonfigurativ stil, men övergick under 1960-talet alltmer till den assemblagekonst som han kom att bli känd för. Auktionens målning La Riverenza – utställd på det legendariska Galerie Pierre, där Baj även utformat ramen – är ett utmärkt exempel på hans karakteristiska och fantasifulla collagekonst.

Baj stod både surrealismen och dadaismen nära, och samarbetade senare med konstnärer inom den avantgardistiska Cobragruppen. Han samarbetade även med författaren Umberto Eco och hade ett långvarigt intresse för patafysik.

År 1951 grundade Baj Arte Nucleare-rörelsen tillsammans med Sergio Dangelo – en rörelse som, till skillnad från den abstrakta konsten, hade en uttalat politisk karaktär. Hans mest kända verk är serien Generalerna, absurda figurer skapade av funna föremål som remmar, medaljer och uniformsdetaljer. Samma motiv återkommer i många av hans målningar.

Baj deltog 1960 i Surrealist Intrusion in the Enchanters’ Domain, arrangerad av Marcel Duchamp och André Breton på D’Arcy Galleries. Året därpå medverkade han i den banbrytande utställningen The Art of Assemblage på Museum of Modern Art i New York. I Frankrike bjöds han in av André Breton att ställa ut tillsammans med surrealistgruppen. Under flera decennier var Baj en tongivande och egensinnig kraft inom den italienska efterkrigskonsten, med separatutställningar på prestigefyllda museer som Musée d'Art Moderne de la Ville de Paris, och han representerade Italien på Venedigbiennalen 1964.

Baj hade ett nära konstnärligt utbyte med många av tidens nyskapande konstnärer, bland andra Max Ernst, Marcel Duchamp, Piero Manzoni och Yves Klein. Under 1970-talet ägnades honom stora retrospektiva utställningar på Palazzo Reale i Milano, Museum Boijmans Van Beuningen i Rotterdam och Palais des Beaux-Arts i Bryssel, samt tre omfattande utställningar 1971 på Palazzo Grassi i Venedig, Museum of Contemporary Art i Chicago och Musée de l’Athénée i Genève.

År 1972 förbjöds offentlig visning av hans monumentala verk Funerali dell’anarchico Pinelli (med referens till Carlo Carràs berömda målning Begravning av den anarkistiske Galli, 1911) efter att en polis dödats i samband med protester kring Giuseppe Pinellis död i häktet. Baj fortsatte dock sin politiska och konstnärliga aktivism.

År 1989 skapade han trettio marionetter för operan Le Bleu-blanc-rouge et le noir, komponerad av Lorenzo Ferrero till ett libretto av Anthony Burgess, skriven till 200-årsjubileet av den franska revolutionen. Under sina sista år målade Baj en serie verk i protest mot Silvio Berlusconis val till Italiens premiärminister.

Bajs verk finns idag representerade i många av världens mest betydande samlingar, bland annat på Tate Modern i London, Museum of Modern Art i New York, Museum of Fine Arts i Houston, British Museum i London, Irish Museum of Modern Art i Dublin och Stedelijk Museum i Amsterdam. I Italien återfinns hans verk i Peggy Guggenheim Collection i Venedig, Galleria Nazionale d’Arte Moderna i Rom, MUSEION i Bolzano, Galleria d’Arte Moderna e Contemporanea i Bergamo (GAMeC) samt Museo del Novecento i Milano.