Andy Warhols konstnärskap genomsyrades tidigt av en djup fascination för kändiskulten, en tematik han introducerade 1962 i sina verk. Hans ikoniska avbildningar av stjärnor som Elvis, Marilyn Monroe, Mick Jagger och Mao förenade en hög grad av omedelbar igenkänning med ett starkt stiliserat, popkonstnärligt uttryck. Dessa porträtt är paradoxalt nog på samma gång både djupt intima och distanserade.
Warhols intresse för Hollywoods superstjärnor manifesterade sig i en lång rad porträtt utförda i olika tekniker. Ett framstående exempel på detta är den berömda portfolion med tre porträtt av Ingrid Bergman, som gavs ut 1983 i samarbete med det svenska Galerie Börjeson. I försättsbladet till mappen beskriver Per-Olov Börjeson hur idén till just dessa Bergman-porträtt kläcktes under ett möte mellan honom och konstnären.

“At our meeting in the fall of 1982 we discussed these very 'Warhol' portraits and in the course of this conversation of the stars of the cinema world Ingrid Bergman's name was brought up. […]
It was during this conversation that the idea of a series of graphic prints to honor the memory of a great artist whom we both admired, was born. […]
In these three prints we meet a new Andy Warhol. Gone is the very deliberate sense of distance which characterized the earlier portraits, objective almost documentary in their lack of personal judgement, portraits of roles played rather than lived by people. The three portraits of Ingrid Bergman reveal Andy Warhol's personal feelings and unbounded admiration for a woman and actress whom he knew.
The titles of the three prints are: The Nun" (from "the Bells of St Mary's"), "With hat" (from "Casablanca") and "Herself". This last title reveals just how far Andy Warhol has gone beyond the portrait of a star-role to a statement of undisguised, personal feeling in a portrait which is so strikingly beautiful as to reveal the mutual kinship between two great artists."