Kilian Zoll fick en grundlig utbildning vid Konstakademierna i Stockholm, Köpenhamn och, från
1852, Düsseldorf. På den sistnämnda orten återknöt han kontakten med den sju år yngre
landsmannen Marcus Larson, som han lärt känna i Stockholm. Larson och Zoll kom nu att inleda
ett mycket nära samarbete, som skulle vara i drygt fem år. Larson var en landskapsmålare med
särskild vurm för dramatiska vildmarksmotiv. Zoll för sin del hade i mötet med den så kallade
Düsseldorfskolan kommit att ansluta sig till det berättande genremåleriet, med stuginteriörer och
allmogeskildringar som huvudmotiv. Det Larson-Zollska samarbetet kom därför att gå ut på att
den yngre kollegan målade bakgrundens landskap och ljuseffekter, medan Zoll satte dit figurerna.
När Zoll arbetade på egen hand blev det mest genremotiv. Men det var inte den tyska allmogen
han återgav, utan minnesbilder från den egna uppväxten i Skåne, liksom från tidigare studieresor i
Småland, Halland och Dalarna. Den aktuella målningen Rävjakt i vinterlandskap kan mycket väl
bygga på en sådan minnesbild. Den skiljer sig från merparten av Zolls produktion såtillvida att
det inte rör sig om en stuginteriör utan om en jaktscen utomhus. Motivet är mycket dramatiskt,
då Zoll återger jaktens slutfas. De tre jakthundarna, som alla är av olika ras, har omringat sitt byte
och fällt det till marken. En av hundarna har redan huggit ett fast tag om rävens strupe, medan en
annan biter och sliter i dess ena öra. Jägaren, en mustaschprydd man med geväret i högsta hugg,
är inte långt efter. Han är just i färd med att kliva över en kullfallen gran som ligger i hans väg,
men då han har bössan i ena handen och den andra greppar om en knölpåk blir hans rörelser litet
klumpiga, vilket får hela situationen att te sig smått komisk. Troligtvis har Zoll i detta fall arbetat
helt självständigt, utan inblandning från Larson. Även signaturen tyder på det, då sättet att skriva
K. C. Zoll är en signaturtyp som var vanlig på Zolls sena arbeten.