Bo Madestrand recenserade Marie-Louise Ekmans utställning i Dagens Nyheter den 13 april 2022, och kallade den "Ett berörande minnesprojekt":

" [...] Tillsammans skapar de disparata motiven en sorts byggstenar i konstnärens rekvisitaförråd, pusselbitar att plocka med och sätta ihop på olika sätt. Att Marie-Louise Ekman också arbetat som scenograf har säkert påverkat hennes konstnärliga praktik, hon möblerar sina målningar som om de vore scener med enstaka figurer som huvudrollsinnehavare eller statister i en iscensatt drömvärld.

Samtidigt kan man se dessa målningar som ett slags Memo-kort eller pekbilder, antingen för små barn som just lärt sig läsa eller för personer som på grund av demens eller autism har svårt att finna de rätta orden.

Ekmans bildvärld har sedan debuten präglats av uppsluppen absurdism, där pruttskämt och nattsvart ångest samexisterar sida vid sida. Här är utgångsläget mer melankoliskt och sorgset, som betraktare är det omöjligt att inte associera till mångåriga maken Gösta Ekmans bortgång 2017.
[...]

Denna berörande utställning ger som helhet intryck av att vara ett minnesprojekt, där Marie-Louise Ekman fiskar upp allt från i dag bortglömda seriefigurer till personliga erfarenheter och plockar in dem i nya sammanhang. I en målning tycks ögonblicksbilder från barndomen flyta iväg på isflak i minnets flod, skärvor av ett liv som börjar blekna i konturerna."