Torsten Jurell är född i Mölnlycke och har ofta låtit sin konst knyta an till samtida eller historiska samhällsfrågor. Redan som barn fascinerades han av den asiatiska kulturen och besökte som student på konsthögskolan Valand 1971-76 ofta Röhsska museets permanenta asiatiska samlingar. Under studietiden arbetade han också periodvis inom teatervärlden och kom senare att utföra scenografier åt bland andra Göteborgs Stadsteater, Riksteatern och Fria Proteatern. Han blev tidigt känd som politiskt medveten konstnär med hjärtat till vänster.

1976 debuterade han med en utställning på galleri Oktober i Göteborg. Sedan dess har han ställt ut ett tiotal gånger i Sverige. Han har också haft ett antal utställningar i Frankrike och Finland.

”Torsten Jurell betonar att konstnärens uppgift är att ta ställning i såväl politiska som sociala skeenden. Som medborgare och yrkesmänniska vill man vara med och säga sitt om de stora omvälvningar som skakar mänskligheten. Till skillnad från i ungdomsåren då han var mer beskäftig och mer radikal vill han i dag både roa och oroa. Han vill ta ställning i de stora frågorna men samtidigt erbjuda publiken en visuell underhållning. Man kan inte missta sig på att han är en passionerad livsnjutare som brinner för konsten och livet.”
Ur Dagens Nyheter, 29 februari 2000

”Torsten Jurells ”Narrstreck i månsken” är en liten utställningspärla som på ett lekfullt sätt belyser museirummets karaktär av iscensättning.
Hur varje presentation också är en scenografi, hur föremålen alltid utgör rollbesättningen i en dramaturgisk berättelse. Inget nytt i sig – men Jurell får det att kännas både självklart och mystiskt. Som en gåta man först nu förstår vad den betyder.
Utställningen kan ge ett stökigt, improviserat intryck, men vilar på en stor förtrogenhet med klassiska kinesiska porslinstekniker.
Jurell har tillbringat lång tid i ”porslinsstaden” Jingdezhen utanför Shanghai där han tillägnat sig ett hantverkskunnande som ger honom frihet att leka med de keramiska processerna.
I ena stunden skapar han en yta som lyser av kontroll och perfektion, för att i nästa ta tillvara slumpmässiga förändringar i godset – förstärka krackelyrens mönster, eller utnyttja de oväntade uttryck som blir resultatet av en sprucken gjutform.
Det ger en levande och överraskande helhet, där de spretiga referenserna till allt ifrån klassisk kinesisk filosofi till våra dagars imperialistiska krig inte alls känns tunga, utan snarast helt naturliga.”
Ur recension, Dagens Nyheter 12 februari 2015