"Det blåser genom Ulf Trotzigs måleri. Vinden faller in från väst, viker trädstammarna, pressar skummet över vågkammen och drar igenom fågelkroppar och grenverk. Bildytorna skälver av den rörelse som konstnären fångat med sitt nervösa måleri. Diagonalen är hans dominerande kompositionsprincip. Den växer från vänsterkantens nedre fält och skär över bildmitten, där den ofta korsas av andra diagonaler. Blåsten genom tavlorna ger ett oroligt intryck, och ibland kan det kaotiska rasslandet verka manér. Men samtidigt rymmer denna utställning några av de mäktigaste Trotzigmålningar som jag har sett.”
Ur recension i DN Kultur, 16 mars 1985
.
"Han balanserar mellan det abstrakta och det figurativa, man ser ibland ett träd, en fågel, en kvinnogestalt. Men nästan alltid befinner man sig i hans sällskap i naturen, i en böljande blå rymd över Ölands Alvaret med solreflexen farande som en serpentin genom det blå. På samma Alvar en blåsig vinternatt eller på stranden med en vit fågel som dyker mot vattenytan. Det är ofta landskap nära vatten där snabba färgackord slår ner som blixtar eller där täta penseltag bildar en rytmisk yta.”
Ur recension, DN Kultur, 25 okt 1996