Bror Hjorth (1894-1968) växte upp ett par mil norr om Uppsala. Han fick en sin konstnärliga utbildning i Paris, där han levde och arbetade under hela 1920-talet. Han utbildade sig till skulptör, men kom med tiden att bli lika mycket en målare. Han tog intryck av både äldre och samtida konst och inspirerades hela livet av folkkonst. Särarten i Bror Hjorths konst bestäms just av föreningen av modernistisk skolning med folklig tradition.

Med sitt robusta formspråk och sina starka färger förmedlar Bror Hjorths konst livsglädje. Kärleksmotiv, folktrons näck och huldra och spelmansmotiv är vanliga i hans konst. Han utförde också många verk med religiösa motiv, bl a den stora Laestadiustriptyken för Jukkasjärvi kyrka. Bror Hjorths största skulptur Näckens polska invigdes 1967 utanför tågstationen i Uppsala.

Sitt publika genombrott fick Bror Hjorth i mitten av 1930-talet då hans flera skulpturer censurerades på en av hans utställningar eftersom de ansåg vara för erotiskt utmanande.

I mitten av 1940-talet byggde Bror och hans första hustru Tove det hus som idag är museet Bror Hjorths Hus. Där bodde och arbetade Bror Hjorth under de sista tjugofem åren av sitt liv, först tillsammans med Tove, sonen Ole och flyktingpojken Tommy och sedan tillsammans med sin andra hustrun Margareta.

Det kärlekspar som visas här är utfört 1965 i handmålad gips och är signerat, daterat och numrerat 1/10.