Politisk konst är en benämning för den typ av konst som ifrågasätter sin samtids politiska förhållanden. Begreppet är inte tidsbestämt men etableras som en konstform vid slutet av 1960-talet. Det som dock var så speciellt med den svenska politiska konsten under sextio och sjuttiotalet var att nästan samtliga elever vid konsthögskolorna började intressera sig för bildens kraft att förändra samhället. Under ett tiotal år var det alltså snarare regel än undantag att ägna sig åt politiskt engagerad konst. De gallerier som visade dessa nya - ofta inte ens utexaminerade - konstnärer var främst Galleri Karlsson och Galleri Observatorium, som båda låg i Stockholm. Dessa gallerier blev en samlingspunkt för den nya mer aggressiva konsten, som de vanliga gallerierna hade svårt att förstå kvalitén av. Dessa två gallerier visade konstnärer som Lena Svedberg, Lars Hillersberg, Kjartan Slettemark och Marie Louise Ekman. Dessa var ju självklart inte de enda utställande konstnärerna, totalt hade de båda gallerierna över hundra utställare under 60 och 70-talet. Det var endast en mycket liten del av dessa experimentella konstnärer som överhuvudtaget sålde sina verk. Det skedde till och med att man som köpare blev avvisad om man inte passade konstnärens preferenser.