Olle Bonniér var central både som målare och teoretiker inom den grupp vi nu kallar 47 års män. Bonniér var väl förtrogen med den internationella konkretismen, men han bröt snabbt med dess begränsningar. I hans verk finns en schamanistisk, ja, magisk, kvalitet; men också tankar om att verket inte enbart är vad som syns inom bildytan. Det kan associera till ljud, ljus, och framför allt sträcka sig långt utanför sina gränser.

”Olle Bonniér räknas till de stora svenska modernisterna. Och som en äkta modernist är han utopist och visionär, bryter sönder det klassiska rummet, målar vanligen ickeföreställande, rör sig fritt mellan ljud, ord och bild, betonar skapandet i sig och färgens frigörande krafter.
Olle Bonniér är en i högsta grad levande klassiker.
Bonniér är avantgardisten som inspireras av mayafolkens kultur, Leonardos vattenvirvlar, Hieronymus Bosch, jazz, Schönberg, 1968 års politiska revolt, Mozart och Gustaf Fjæstad i en enda röra.”
Ur recension i DN Kultur, 27 okt 1995.