Philip von Schantz studerade först måleri hos Otte Sköld och begav sig sedan till Paris för en kort utbildning hos André Lhôte. Mellan 1952 och 1958 studerade han på Konsthögskolan i Stockholm. Under 1970-talet blev han mycket populär bland allmänheten som fann hans stilleben oemotståndliga och naturtrogna.

Modernisterna sökte finna ”själva bilden” och undvek det berättande och ikonografiska, många valde också att inte avbilda tingen exakt utan fokuserade på att använda dem i sitt måleri för att ge dem en realistisk betydelse.
Philip von Schantz gick emot denna förhärskande moderna tanke och kom att återblicka mot den äldre traditionen, där en skarp realism var det viktiga. Hans måleri gränsar emellanåt till ren illusionism, i konstvärlden benämnt som trompe-l’oeil.

Med saklig framtoning och kristallklar realism skapar von Schantz från 1970-talet och framåt ett häpnadsväckande och fascinerande måleri som med sina rötter i historien attraherar publiken. Hinkar, skålar och stora trälårar med frukt och grönsaker.

I mitten på 1970-talet kom så det stora genombrottet med bärmotiven, skopor, hinkar och ämbar till bredden överfyllda av olika bär; krusbär, smultron, blåbär, röda och svarta vinbär.
Minutiöst målar han bär för bär, med tålamod och övertygelse om att sanningen är just det exakta avbildandet.

En liknande verk ställdes ut av Anita Dalén på SAGA Scandinavian Art i London 1983. Philip von Schantz konstnärskap presenterades för den engelska konstpubliken med en utställning.