Esaias Thorén

Esaias Thorén ville först bli musiker, men efter att ha sett en målning av Gösta Adrian-Nilsson (GAN) började han måla. Han var en av grundarna av Halmstadgruppen, ihop med Erik Olson, Waldemar Lorentzon, Sven Jonson, Stellan Mörner och Axel Olson. Thorén utbildades hos Carl Wilhelmson innan vidare studerade i Paris.

Kring 1920-talet målade Thorén postkubistiskt men drog snart åt purismen, en form av kubism där han ville återupprätta konstens föreställande natur. Han orientede sig alltmer mot Art Conret och plangeometri och deltog i Otto G. Carlsunds utställning Art Concret i Stockholm 1930.

I början av 1930-talet börjar Thorén aktivera sitt surrealistiska bildspråk, något han aldrig övergav, men modifierade. Han var politiskt medveten och blev under 1950-talet medlem i Söndrumskolonin, en löst sammansatt grupp. Ihop med Vilhelm Bjerke Petersen, Sven E:et Erixson och Felix Hats och poeter som Elsa Grave och akademiledamoten Erik Lindegren utvecklade han sitt konstnärskap ytterligare.

Representerad vid Institut Tessin i Paris, National Galleriet i Oslo och i New York samt Moderna Muséet och Nationalmuseum i Stockholm, Göteborgs Konstmuseum, Malmö Museum, Kalmar konstmuseum och på Gävle, Örebro och Halmstads museer.