Ur Lars Noréns dagboksanteckningar: "Jag har inte arbetat i trädgården idag. Det kan så vara. Ibland när jag går från den ena platsen till den andra här tycker jag, som jag skrivit tidigare, att jag ser skuggor av människor, människor som sitter vid det stora bordet under trädet, skuggor av dem som har levt här, och även om det stannar vid en poetisk bild är den sann och verklig. Samtidigt är det som en stark negation av min egen närvaro här. Det är som om jag inte fanns när jag ser dem. Jag tycker ofta att jag ser någon röra sig, men när jag stannar och ser dit finns det ingen där. Jag varken tror eller misstror min egen varseblivning."...
"Gick ut i trädgården kl. 10, fast jag saknade lust. Arbetade däruppe i det japanska rummet. Rensade färdigt. Sågade lite mer på den kraftiga stammen. Sågklingan är slö, rostig. Började i dungen. Klippte ner och rensade träden, döda grenar, vattenskott. La ännu mer grus, osäker. Jag funderar på att ställa det stora bordet där, i skuggorna. Där kan vi sitta och äta, kanske. Det kan bli fint. Lägga på mer grus imorgon."...
"Tyst musik. På gården står utemöblerna kvar, ett bord och några stolar, men det är bara löven som sitter i dem."