A pair of "Tubus" childs' chairs by LArs Stiernström, KF Interiör, model launched 1969.

Seat height 30, diameter 38 cm.

Kulumaa. Vaurioita. Värinlähtöä. Tahroja.

Kirjallisuus

Barnmöbler i nya material blev under 1960-talet ett faktum. Fenomenet
kom också att få ett visst utrymme i fack- och månadspress. I artikeln
Leka och bo med plast och papp, publicerad i Villa & Hems första
nummer 1968, synade tidningens redaktion marknadens barnmöbler i
nämnda material:
”Plasten tål hård hantering, sparkar och slag utan att ta skada.
Pappen är vänligare, lätt att bära, tål att kluddas på. De nya billiga
lekmöblemangen i papp ingår i köp-slit- och släng-revolutionen.”
Året därpå lanserade KF en serie barnmöbler i kraftpapperslaminat
med plastlack:
”Tubus, som är ny för året, ger genom sin runda vänliga form, sin
tåliga yta och sina klara rena färger ovanligt goda möjligheter till
stimulerande lek.
Färgerna var tidens modekulörer gul, grön och orange. Förutom stol
erbjöds även pall, bord, lekvagn med hjul samt lekkoja. I Jeanette
Armstrongs artikel Den hypermoderna STÅLRÖRSFÅTÖLJEN – den
gjordes 1925, publicerad i GT den 21 november 1970 gav hon en kort
kommentar till tidens nya – och gamla – möbelmaterial med slutsatsen:
”Månålder eller inte – man ska förstås välja möbler man själv tycker
om.”
En av de modeller som upptogs i artikeln var Lars Stiernströms
Tubus-serie som beskrevs som ”lekfulla former i pressad papp med
plastad yta. Lekgrotta, rullande låda, stol, allt i barnformat”.
ur: Siesing, Andreas: Svenska 70-talsmöbler: I plast, stål, furu och manchester 1969-1980, Lindelöws förlag, sid 42.