Harriet Löwenhjelm utförde även en mjukgrunds- och akvatintetsning på samma motiv, även den utställd på Konstnärshuset, op. cit., nr. 10 samt utställd Nationalmuseum, "Harriet Löwenhjelm 1887-1918", 1963, nr. 138, avbildad på helsida. En akvarell med samma titel, visades på utställningen av Harriet Löwenhjelms verk på Galerie Moderne, Stockholm, i januari 1929, nr. 98, den första utställningen av hennes verk, vilken inköptes av Nationalmuseum (NMH 3/1929).

Harriet Löwenhjelm kom från en adlig överklassmiljö präglad av auktoritet och stränghet, men också av en grundfast religiositet. Många av hennes verk har bibliskt innehåll – hon behöll livet igenom det hon själv kallade sin barnatro – och hon drömde om att få göra kyrkmålningar. Även i sin diktning, vilken ursprungligen utgjorde ett slags förklaringar till hennes bilder, återkom Löwenhjelm till en religiös problematik, inspirerad av hennes ständiga läsning av Kierkegaard. Dikterna tar där stundvis form av bekännelse och bön.