Sven Deurell utbildades på Valand i Göteborg med Tor Bjurström som ledare, samt vid Kungliga Konstakademien i Stockholm. Han målade porträtt, stilleben, västkustlandskap, samt stadsmotiv från Stockholm.

Han var samtida med flera av de namnkunniga Göteborgskoloristerna, som Ivan Ivarsson, Ragnar Sandberg och Inge Schiöler.
Hans motiv är ofta enkelt och summariskt uppbyggda. Teckningen reducerade han till ett minimum och koncentrerade sig på att beskriva sina motiv med färgernas inneboende kraft. Han var en mycket känslig kolorist i impressionistisk stil.

”Sven Deurell har vallfärdat i van Goghs fotspår”, skrev Olle Granath i DN Kultur, 24/3 1965.
I en DN-recension från utställning på Galleri Färg & Form, Stockholm 1965, skrevs följande:
”På Sven Deurells utställning i Färg och Form känner man igen några små dukar som stannat i minnet från någon konstföreningsutställning, på grund av det mjuka och förfinade koloristiska anslaget. Den artistiska knappheten kan stundom vara så långt driven att det hela verkar litet tunt, men samlade till en separatutställning fängslar Sven Deurells målningar som något mycket personligt och ganska utsökt.
Konstnären har målat några skuggor över snön och några pråmar i Klara sjö, så att man riktigt känner den disiga luften, han har också återgivit kvällsskimret över en fasad vid Seine - ett tema som förekommer i flera variationer - nakna träd mellan stadens husvålnader i blå oktober, några ensamma hus i snö och skymning vid Barnhusviken, vilkas färger klingar samman till en melankolisk, men ren och enkel melodi.
Det är flyktiga och halvt ogripbara ljuseffekter och stämningar, en poets och kolorists sensationer, återgivna med mycken artistisk smak och känslighet.”
Ur DN-recension från Galleri Färg & Form 22/1 1940.

Representerad vid bland annat Nationalmuseum i Stockholm, Moderna Muséet i Stockholm, Norrköpings konstmuseum och Göteborgs Konstmuseum, men har även utfört flera offentliga verk, bland annat väggmålningar i Karolinska Institutet i Solna.