Auktionens målning är utförd 1948, vilket kom att bli ett betydelsefullt år för Olle Bonniér. Ett antal grupputställningar i Paris mellan åren 1948 och 1951, under rubriken Réalités Nouvelles, kom att få avgörande betydelse för den "geometriska abstraktionens" konstnärer, däribland svenske Olle Bonniér. Än mer betydelsefull blev Galerie Denise Renée i Paris, som drevs av den affärsinriktade kvinnan med samma namn. Det var madame Renée som på sin tid sammanförde internationella konstnärer som Serge Poliakoff med svenskar som Olle Bonniér och Olle Baertling.

Auktionens målning skapades 1948, i anslutning till Olle Bonniérs uppmärksammade utställning på Galerie Blanche i Stockholm. Där visades konst av fyra unga och lovande konstnärer: Olle Bonniér, Pierre Olofsson, Karl-Axel Pehrson och Arne Jones.

Auktionens målning förebådade Olle Bonniérs måleri-svit Plingeling 1949. När Plingeling och Pling visades på vandringsutställningen ”Ny realitet” 1949 framträdde Olle Bonnér som visionär. Men det var inte alla som såg Olle Bonniérs framsynthet. I ”Plingeling-serien” är reaktionen emot den etablerade konsten klart uttalad. Konstnären mötte under flera år ett stort motstånd och vid första utställningen visades vissa verk med baksidan utåt.

"Det är konstigt att dessa spröda membraner, så spröda att man nästan kunde blåsa bort dem, kunde reta folk så? De är ju så försynta att de knappt ens existerar, kommenterade Olle Bonniér."

"Olle Bonniér föddes 1925 i Los Angeles. Han utbildade sig vid Tekniska skolan, studerade för Isaac Grünewald och gjorde studieresor till Europa. Bonniérs nonfigurativa uttryck brukar räknas som konkretism och bärs av rumslighet. Genombrottet kom med utställningen ”Ung konst” på galleri Färg och Form i Stockholm där ”1947 års män” ställde ut, bland dem Lage Lindell, Pierre Olofsson och Lennart Rodhe. Även om Olle Bonniérs verk kan tyckas abstrakta så byggde idéer och inspiration på sådant han upplevt, som efterkrigstidens sönderbomdade tyska städer, eller mayafolkets naturnära konst. Han arbetade även med glas och har skapat många offentliga utsmyckningar i Sverige.”
Ur Svenska Dagbladet, 11 mars 2016

”I dag söker Olle Bonniér inte längre det objektiva, inte det översinnliga, utan det synliga. Han vill ge ögat något uttrycksfullt och rikt utan att därför ta en omväg över vare sig matematiska måttförhållanden eller skildringar av bestämda företeelser i omvärlden. På den utställning han nu håller på Svensk-Franska Konstgalleriet förmedlas allt genom ögat - därigenom blir hans måleri givetvis svårt att komma åt med ord. Men ögat behöver inte känna benämningarna på de agerande formerna, varje form får sin identitet genom den dramatiska helheten, får sitt värde och karaktär ur helheten. Allt detta är gjort med en betvingande intensitet: formens förvecklingar är snabba och laddade med energi, varje gång färgen bryter fram sker det i triumf. Det finns ingen målning som är oengagerad eller utan budskap. Det är bredd, mognad och styrka i allt han visar.”
Utdrag ur recension i DN av Ulf Lindhe 7 februari 1957.