"Hans Wigert såg det mystiska i det enkla. Hans bildkonstverk är små äventyr som utspelar sig i gräns-marken mellan den norrländska skogen och ett sagoland, och ¬förmedlar hur människan är ett med naturen – men samtidigt dess största hot.”
Ur Svenska Dagbladet 2015, Joanna Persman

"Professor Evert Lundquist utnämnde Hans Wigert till Sveriges främste målare. Omdömet fälldes en sen kväll över en sovande Wigert och nådde honom först dagen efter.

I kraft av att vara den främste målaren överbryggade han generationer och etablerade sambandet för en särskild målarpoetisk tradition − solitärernas. Insatserna som grafiker var lika betydande som målarens. Hans Wigert tilldelades 2015 Egron Lundgren-medaljen i guld till framstående akvarell¬målare. Han var ledamot av Konstakademien sedan 1988.
Till en av livets milstolpar räknade Wigert upp året 1993 då han såg 4 500 tranor vid Hornborgasjön. Märkvärdiga möten med sällsynta fågelgäster, som sommargyllingen, noterades kanske som skäl för att leva – för livet.
Hans Wigert verkade i det största rummet som ingen ser om man inte är riktigt tyst. Livet nedbrutet i ordens frusna sekunder döljer det universum som den levande pulserande bilden, blickarnas utbyten, förmedlar – när bollen och blicken är satta i spel. Hans Wigert verkade i det största rummet som ingen ser om man inte är riktigt tyst."
Ur Dagens Nyheter, 4 augusti 2015

Kanske är det lätt att ofta uppfatta det som att Hans Wigert kommer från Norrland. Det gör han inte. Under större delen av sitt vuxna liv bodde han fyra mil utanför Stockholm, i Stavsnäs. För svenska målande nutida konstnärer är han en nestor, för den yngre publiken kanske mindre känd. Den största utställningen curerades 1996 på Liljevalchs av den dåvarande chefen Folke Lalander, som beskrev honom som ”både otidsenlig och ytterst aktuell, ständigt suveränt oförutsägbar”.

Född i Karlskrona blev ändå det Norrländska landskapet och naturen utanför hemmet i Stavsnäs hans konstnärliga utgångspunkter och han beskrevs ofta som en målande poet och ömsint skildrare av människans relation till naturen: björkstammar, vassbåtar, kyrkan, sländor, skogsfrun, myren och mylingarna. Ibland dyker han upp själv, uppflugen på ett staket eller som en vitklädd figur i ett snötäckt landskap.

Det var när Hans Wigert befann sig arbetande för Sötvattenslaboratoriet I Härjedalen med att dämma upp sjön Lossen som han förstod att han skulle bli konstnär. Det var på gården där han bodde, som idag ligger tjugoåtta meter under vatten, som han kom igång som målare. Under ett sommarjobb vid Riksgränsen målade han vattenfall som skickades till fadern som tog dem till Konstakademien. Efter fem försök kom han in, 1961, och Evert Lundquist blev hans konstnärlige mentor.
"Jag ville bli autodidakt. Jag gick en halvmil för att hitta motiv."
Kanske är det nära förhållandet till naturen det som gör att Wigerts måleri ofta upplevs som så typiskt svenskt. I dryga trettio år bodde Hans Wigert under somrarna i Grundsunda, som oftast står tydligt skrivet på baksidan av hans målningar.
Grundsunda ligger i Västernorrland, vid kusten öster om Örnsköldsvik kring Gideälven och Husån. Där fann Hans Wigert sin inspiration under mer än trettio år. Där finns naturen med tjärnen, en brygga, det rika fågellivet och ett härbre. Mer än så behövs inte. Där, i den norrländska naturen fann Hans Wigert det magiska och det dramatiska och hans skapande krafter frodades i Grundsunda varje sommar.

Konstnär

Wigert, Hans f. 1932 i Karlskrona d. 9 juli 2015 i Stavsnäs. Svensk målare och grafiker. Utbildad vid Gerlesborgsskolan och vid Kungl Konstakademin. Erhöll 2004 Prins Eugenmedaljen för konstnärlig gärning. Han är född i Karlskrona men sedan han i början av 1960 - talet blev den förste mottagaren av Bror Marklunds Grundsundastipendium, fångades han helt av den norrländska naturens mystik. Wigerts närhet till naturen leder betraktaren in i en värld där gränserna mellan den, människan och djuret suddas ut. Han låter sitt eget intensiva förhållande till naturen bilda ett underlag för en expressiv bildvärld. Stilen är nervig och grov och färgskalan jordbunden.