”I målningar från 70-talets början kan man tycka sig känna igen rytmik och figuration från trakten av Cobra. Men där upphör varje likhet med någon annan stil och tradition - det är som om Erland Cullbergs bilder kom till vid sidan av eller på andra premisser för den samtida konsten."
Utdrag ur DN Kultur, 8 februari 1986

Erland Cullbergs målningar är nästan omöjliga att värja sig mot. De pulserar av liv och intensiv närvaro. Med glödande färgmassor växer ansikten, situationer och händelser fram. Skapad med energiska penseldrag, stor känslighet och förbluffande kolorit. Erland Cullbergs måleri har förankringar i en expressionistisk tradition, men följer sina helt egna regler.

Erland Cullberg brukar beskrivas som en expressionist och kolorist. Sedan unga år led Cullberg av schizofreni, och han har kallat sin sjukdom för ”en spritt språngande psykisk förkylning”. Hans konst behöver dock inte ses som någon sjukdomskonst. Erland Cullberg blev välutbildad och studerade på 1950-talet på Konstakademin för bl.a Bror Hjorth, Hugo Zuhr och Evert Lundquist. Cullberg och Evert Lundquist behöll kontakten livet ut.

År 2019 lades grunden för ett nytt stort konststipendium, i Erland Cullbergs namn. Hans syskon donerade en miljon kronor för att ett pris på 100.000 kronor ska kunna delas ut i minst tio år framöver. En styrelse med bl.a Olle Granath, Susanna Slöör och Dan Wolgers ska utse den årliga mottagaren av stipendiet.

Erland Cullberg fick sitt stora genombrott 1986 på Moderna Museet i Stockholm, där han utnämndes till “Årets Konstnär”.

”I Sverige tillhör han de absolut mest framträdande konstnärerna i dag och nästa år ska han få en separatutställning på Moderna museet. Vi hade planerat den till i år, men det finns så mycket att välja blad så det har varit svårt att få ett samlat grepp om Cullbergs konst. Och ska vi ha ett 60-tal verk av honom här vill vi naturligtvis kunna välja de allra bästa, menar Olle Granath på Moderna museet”.

Utdrag ur reportage i DN Kultur, Hans Kronbrink 7 mars 1985

”Åtskilligt av det myckna som på senare år skrivits om Erland Cullberg har handlat om färgens märkliga väg till hans dukar - eller rent av om den färg som hamnat vid sidan av duken.

Inte för att hans säregna arbetssätt skulle vara utan betydelse. Och inte för att det skulle sakna intresse att fundera över hans roll - hur och varför hans position förändrats från Särling i början av 70-talet till Ideal i slutet. Men jag ska göra ett försök att bortse både från personligheten och från tiden. Och hålla mig till det som finns innanför ramarna på hans retrospektiva utställning på Moderna museet.

I ovanligt hög grad är Erland Cullbergs konst stillös.I tidigare verk finns ett släktskap med - och beroende av - några andra udda: till exempel Ivan Aguéli och Åke Göransson. Och i målningar från 70-talets början kan man tycka sig känna igen rytmik och figuration från trakten av Cobra. Men där upphör varje likhet med någon annan stil och tradition - det är som om Erland Cullbergs bilder kom till vid sidan av eller på andra premisser för den samtida konsten."
Utdrag ur reportage i DN Kultur, Leif Nylén 8 februari 1986

Erland Cullberg är representerad på en rad museer över hela Norden. Bland annat på Moderna Museet och Nationalmuseum i Stockholm, Statens Museum for Kunst i Köpenhamn, Åbo Konstmuseum i Finland samt Museum för Kunst i tyska Lübeck.