Einar Jolins stil och naivism har ett väldigt särpräglat uttryck. Hans målningar är lätta att känna igen. Einar Jolins manér och förenklingar ger utrymme åt motivets mest centrala teman, oavsett om det visar Strandvägens vyer eller två kaniner i sin naturliga miljö. Harmoniska målningar och skildringar kom att bli Einar Jolins signum, från mitten av 1930-talet och framåt.

Svenska Dagbladets konstkritiker Dan Backman skrev i samband med utställningen "Einar Jolin - eleganten" på Liljevalchs konsthall, Stockholm, 2010:

"För nog är Einar Jolin intressant. Och då inte bara för det livfullt expressiva måleri han influerades till under studietiden i Paris på 1910-talet, och som sedan kommit att bli det som säljs för höga summor på auktioner. Minst lika intressant, och betydligt mer personligt, är det måleri han kom att ägna sig åt från mitten av 1930-talet.”

Einar Jolin (1890-1976), bildkonstnär, föddes och dog i Stockholm. Han studerade vid Tekniska skolan, Konstnärsförbundets skola och Academie Matisse. Han var en expressionist med förkärlek åt det naiva måleriet och var god vän med Sigrid Hjertén, Isaac Grünewald och Nils von Dardel. Bland flera stora museer i Norden finns han representerad vid Nationalmuseum, Moderna Museet i Stockholm, Malmö Museum, Nasjonalgalleriet i Oslo och Statens Museum for Kunst i Köpenhamn.

Mer än någon annan följde Jolin Matisses uppmaning att konsten skulle bjuda på ”lyx, lugn och vällust”. Konstverket skulle vara ett smycke, utstråla harmoni och skönhet. Vid tiotalets mitt gör han några av sina allra finaste målningar. Han målar stadsutsikter från Söders höjder, folklivsbilder från de elegantare kvarteren, modeller och kvinnoporträtt. Jolin blev Stockholmsmålaren framför andra. Ett motiv som han ständigt återgav var utsikten från ateljén vid Katarinaberget, alltid en söndagsstilla storstad. Alla oväsentligeter är bortskalade. De stiliserade formerna förmedlar i mjuka milda färger ett rent, elegant uttryck. Han har utfört många porträtt och stilleben med östasiatiska föremål.