Auktionens gouache är troligen utförd under 1950-talet, vilket kom att bli ett betydelsefullt decennium för Olle Bonniér. Ett antal grupputställningar i Paris, under rubriken Réalités Nouvelles, kom under den här tiden att få avgörande betydelse för den "geometriska abstraktionens" konstnärer, däribland svenske Olle Bonniér. Än mer betydelsefull blev Galerie Denise Renée i Paris, som drevs av den affärsinriktade kvinnan med samma namn. Det var galleristen Denise René som på sin tid sammanförde internationella konstnärer som Serge Poliakoff med svenskar som Olle Bonniér och Olle Baertling.

Olle Bonniér blev i Paris väl förtrogen med den internationella konkretismen, men han bröt snabbt med dess begränsningar. Auktionens gouache illustrerar ett dramatiskt möte mellan starka färger, som kolliderar och ger en nästan explosiv komposition. Färgerna är laddade med energi som ger upphov till en dynamik där formerna sätts i rörelse och konturerna griper tag i varandra och stoppar rörelsen för en kort stund, resultatet blir en dokumentation av ett ständigt pågående skeende.

"Olle Bonniér föddes 1925 i Los Angeles. Han utbildade sig vid Tekniska skolan, studerade för Isaac Grünewald och gjorde studieresor till Europa. Bonniérs nonfigurativa uttryck brukar räknas som konkretism och bärs av rumslighet. Genombrottet kom med utställningen ”Ung konst” på galleri Färg och Form i Stockholm där ”1947 års män” ställde ut, bland dem Lage Lindell, Pierre Olofsson och Lennart Rodhe. Även om Olle Bonniérs verk kan tyckas abstrakta så byggde idéer och inspiration på sådant han upplevt, som efterkrigstidens sönderbomdade tyska städer, eller mayafolkets naturnära konst. Han arbetade även med glas och har skapat många offentliga utsmyckningar i Sverige.”
Ur Svenska Dagbladet, 11 mars 2016

”I dag söker Olle Bonniér inte längre det objektiva, inte det översinnliga, utan det synliga. Han vill ge ögat något uttrycksfullt och rikt utan att därför ta en omväg över vare sig matematiska måttförhållanden eller skildringar av bestämda företeelser i omvärlden. På den utställning han nu håller på Svensk-Franska Konstgalleriet förmedlas allt genom ögat - därigenom blir hans måleri givetvis svårt att komma åt med ord. Men ögat behöver inte känna benämningarna på de agerande formerna, varje form får sin identitet genom den dramatiska helheten, får sitt värde och karaktär ur helheten. Allt detta är gjort med en betvingande intensitet: formens förvecklingar är snabba och laddade med energi, varje gång färgen bryter fram sker det i triumf. Det finns ingen målning som är oengagerad eller utan budskap. Det är bredd, mognad och styrka i allt han visar.”
Utdrag ur recension i DN Kultur av Ulf Lindhe 7 februari 1957.