"Linnéa Sjöbergs trasmattor, kartonger och hudar täcker väggar och fyller rummen på Belenius/Nordenhake. Men det går knappast att skriva om hennes konstproduktion, de fysiska verken, utan att också nämna processerna bakom många av verken. I mångt och mycket är verken resultatet av ett utforskande och identitetsskapande; konstnären Linnéa Sjöbergs arkitektoniska utgrävningar i sig själv.

Att leva konsten är kanske det bästa sättet att beskriva Sjöbergs två tonsättande verk, Gtd4s810 och Salong Flyttkartong. I Gtd4s810, en akronym för ”Getting things done for satan”, omskapade Linnéa Sjöberg sig själv som en affärskvinna. Successivt förvandlades hon från konstnären i studion till karriärkvinnan med pennkjolar, pärlörhängen och ljus röst. Som ett resultat av denna intervention i identitetsprocessen vävde Sjöberg sedan fysiska verk i form av trasmattor från affärskvinnans kläder och vakuumförpackade även paket av kläderna hon använt som affärskvinna. Ett bevarande och isolerande av en identitet hon byggt men sedan skakat av sig.

I verket/interventionen Salong Flyttkartong återuppstod Linnéa Sjöberg, inte som sig själv, utan som tatuerare i den mobila tatueringsstudion Salong Flyttkartong. Tatueringsstudion gav upphov till flera performances och en bok för att nämna några saker. I utställningen på Belenius/Nordenhake är den framför allt representerad i en rad verk från 2016. Det är ljusa och mörka djurhudar med flera av Linnéa Sjöbergs egna tatueringar ingraverade. Precis som när hon vakuumförpackar eller väver mattor av affärskvinnans kläder bevarar hon en åsidosatt identitet inom ett objekt. Samtidigt finns dessa tatueringar redan på Sjöbergs kropp och djurhudarna får också en funktion som spegling av konstnären själv.

Samma koncept lyser igenom i trasmattorna som Sjöberg väver. Materialet hon använder tar alltid sin utgångspunkt i henne själv. I Four generations of darkness har hon samlat in allt svart material hon kunde hitta i föräldrarnas hus. Allt från barnklänningar till paraplyer och bortgångna släktingars kläder vävdes till en 15 meter lång trasmatta. Metoden är högst processorienterad då Sjöbergs vävstol är byggd så att hon endast ser 30 centimeter åt gången.

Se ett högst aktuellt och spännande konstnärskap på Belenius/Nordenhake där koncepten individ, kropp och identitet konstant suddas ut och omformuleras."

Johanna Theander (recension på Konsten.net 2016)