Få konstnärer har kommit att definiera en tidsepok och geografisk plats som Keith Haring. Hans distinkta uttryck, med stark koppling till graffitins framväxt, ger direkt en känsla av den dynamiska och unika kulturmiljö som växte fram i nedre delarna av Manhattan, New York, under 1980-talet. Haring var en viktig del i denna värld där olika kulturer, sexualiteter och samhällsklasser möttes. Han kom inte bara att göra ett avtryck på tidens framstående konstgallerierna, utan även i musik- och modevärlden, och än idag fångar hans konst nya passionerade samlare.

Det är denna kulturella smältdegel, New York under 1980-talet, som Jan-Eric Löwenadler dras till och bedriver sin galleriverksamhet.

Den aktuella triptyken som ingår i Löwenadlers samling är ett fantastiskt exempel på hur Keith Harings bilder lyckas vara både tidlösa och tidstypiska. För även om ingen annan än Keith Haring skulle kunna gjort konstverket, så finns en igenkänningsfaktor, bilderna skulle kunna hämtats ifrån en grottmålning tusentals år sedan.

Keith Haring har själv beskrivit sina motiv med orden:
"The images are part of the collective consciousness of modern man. Sometimes they stem from world events, sometimes from ideas about technology or people changing roles in relation to God and evolution. All of the drawings use images that universally “readable”. They are are often inspired by popular culture."