När Leander Engström i unga år arbetade som kontorist på redaktionen för Sundsvalls tidning träffade han den norrländske konstnären Helmer Osslund. Detta blev ett avgörande möte för Engström, som nu fick modet att söka in på Konstnärsförbundets skola i Stockholm. Här lärde han känna Isaac Grünewald, som julen 1908 övertygade Leander Engström att resa till Paris och börja studera för den store mästaren Matisse. I denna konstnärliga metropol inspirerades Engström av de nya expressionistiska strömningarna.

Hemkommen från ytterligare en vistelse i Paris försommaren 1912 förlovade han sig med Maria Edlund. Landskapsmotiven kompletterades nu allt mer av sensuella modellakter, med största sannolikhet inspirerade av den unga hustrun. Paret förde en ambulerande tillvaro där man bodde i Gränna och Ragunda innan man i samband med giftermål hösten 1913 slog sig ned i Stockholm. I samband med födseln av parets tvillingpojkar året därpå flyttade familjen till ett litet hus vid Manilla på Djurgården, där de vackra omgivningarna och naturen inspirerade Engström i sitt konstnärliga arbete. Målningarna från den här tiden är eleganta och självständiga med en sval färgskala i vitt, blått, grönt, karmin och rosa.
Denna lyckliga tid sammanfaller också med yrkesmässiga framgångar. Vid den stora Baltiska utställningen 1914 i Malmö fungerade Engström som en av de ungas kommissarie och man bildade en grupp (Engström, Grünewald, Hjertén, Dardel och Jolin) som kallade sig ”Expressionisterna”. Kritiken i pressen var också positiv, från att tidigare ha varit ganska hård med några få undantag. Leander Engström lärde sig att måla kvinnokroppen och att fånga uttrycket, ”l’expression” av Henri Matisse, som skrev sina teser i den franska konsttidskriften ”Grande Revue” :med orden: ”När jag vill måla en kvinnokropp: söker jag först fånga gracen och behaget, men det är tydligt, jag får inte nöja mig därmed, jag måste ge något mer. Jag måste understryka kroppens betydelse genom att träffa dess avgörande linjer.”

I auktionens verk ”Nymfen”, 1915, har Engström placerat den sköna nymfen i ett norrländskt landskap, vars fjäll skapar dramatiska diagonaler i bakgrunden. Med en utsökt färgkänsla låter han den svala, eleganta koloriten laddas med energi genom färgaccenter i rött, blått och grönt. Leander Engströms produktion under mitten av 1910-talet är sparsmakad. Från året 1915 finns ”Berglandskap, Bardodalen” på Prins Eugens Waldemarsudde, och ”Vid fjällbranten” på Moderna museet, 1915 och ett fåtal verk i privata samlingar.