Michael Ancher

Nationalmuseums utställningskatalog från 1985/86 låter berätta följande om katalognumret: "Ancher började 1883 måla ett profilporträtt i helfigur, naturlig storlek, av sin gravida hustru stående mot en vit vägg vid en öppen dörr med en förväntansfullt dansande hund på tröskeln. Hon är klädd i en svart klänning med bred spetskrage, bredbrättad hatt med plymer och hon stöder sig lätt mot ett parasoll. Det tillhör Den Hirschsprungske Samling; detta är ett förarbete. Bilden fick ett kyligt mottagande, då den ställdes ut följande år. Man ogillade ämnet. I den internationella 1600-talskonsten som Ancher var så förtjust i finner man ofta mer eller mindre porträttliknande skildringar av havande kvinnor. Men på 1880-talet var ett skönhetsideal allenarådande som lämnade rum för få möjligheter att visa "kroppslig deformitet". Steget var kort från det ideala till det som betraktades som realismens fulhet, och ämnet graviditet var egentligen bara tillåtet i religiösa samt mytologiska motiv. Det var en fråga om takt. Att framställa det så otvetydigt och som bildens egentliga 'raison d'être', vilket makarna Ancher måste sägas ha varit eniga om, visar realismens och den realistiska porträttkonstens mod att bryta med trångsynthet och föråldrad estetik. Anna Anchers kvinnliga värdighet har träffande jämförts med Leonora Christina Ulfeldts, vars person och levnadsöde på 1600-talet var aktuella vid denna tid. Men den breda spetskragen, hunden och parasollen, vilken kan användas som käpp, för också tanken till Abraham Wuchters porträtt av Christian IV. Det är en resning och ett majestät över den i verkligheten ganska småväxta damen, som nu skulle vara hemmets myndiga fru. Men det är inte otänkbart att den muntra Anna själv har varit med om att välja en dräkt och en bildkomposition där hennes fylliga gestalt kunde leda tankarna till den digre monarken".