Johan Johnsens (1653-1708) blomsterstilleben tillhör det absolut främsta svenska stillebenmåleriet från den karolinska eran under 1600-talet. Samtidigt vilar det på kontinental europeisk grund. Johnsen var bördig från Kiel i Holstein, vilket vi idag känner till enär han signerat ett av sina främsta arbeten, ett rikligt dekorerat kabinettsskåp, (ursprungligen i samlingarna på Forsmark, Uppland; sedermera i samlingarna på Fullerö, Västmanland) enligt: ”Johan Johnsen Holsato=Chiloniensis fecit Anno : 1702”.
I tjugoårsåldern befann sig Johnsen i Nederländerna för studier, troligen av Jan Davidz. de Heems och Wilhelm van Aalsts blomstermåleri. Det var med största sannolikhet här som Johnsen träffade den naturaliserade svenske adelsmannen Georg de Besche (1641-1704). De Besche var affärsman och herre till Forsmarks bruk i Uppland. Enligt familjegenealogien var han, förutom ägare av ett stort bibliotek, även ivrig samlare av såväl mynt och naturalier som konst.
Genom de Besches försorg lär således Johnsen någon gång på 1670-talet, sannolikt i slutet av decenniet, anträtt sin betydelsefulla färd till Sverige. Väl på plats på den uppländska bruksherrgården uppnådde Johnsen snart en ansedd ställning som målare och konstnärlig rådgivare. Utöver en rad blomsterstycken, stilleben och djurmålningar som finns bevarade utförde Johnsen även arbeten i den nya sockenkyrka , bl. a. altartavlan, som de Besche lät bygga 1694. Tyvärr gick dessa skatter förlorade när ryssen eldhärjade den svenska kusten år 1719. Vid samma tillfälle förstördes även de målningar av Johnsen som funnits på Forsmarks herrgård då även denna brändes ner. De femtiotal verk som finns bevarade idag var de som de Besches dotter fört med sig från fädernehemmet och vilka sedan, genom hennes dotter Margareta Beatas äktenskap med Jakob Cronstedt, kom att hamna i de Cronstedtska samlingarna, på Fullerö slott i Västmanland.
Den botaniska trädgård som fanns vid Forsmarks bruk erbjöd Johnsen goda möjligheter till ingående, vetenskapliga studier av den svenska floran. Blomster som sedan förevigades i prunkande kompositioner, målade enligt ”den vetenskapliga naturalismens” principer. Johnsen förde fantasifullt samman de olika årstidernas flora i sina blomsterstilleben. De sannolikt tidigaste av hans blomsterstycken bildar en svit om sju verk, den s.k. ”piedestalserien”.
Bertil Rapp behandlar denna serie i sin doktorsavhandling i konstvetenskap, 1951, Djur och stilleben i karolinskt måleri: ”I beståndet av kända blomsterstycken av Johnsen finns en serie om sju målningar, vilka först tilldraga sig vårt intresse. De äro komponerade enligt samma schema, strängt symmetriskt uppbyggda och av ålderdomlig prägel. En hjärtformad, skir glasvas, som placerats på en brun barockpiedestal försedd med stilenliga voluter och maskaroner, utgör genomgående basen i denna grupp av blomsterstycken. Genom att Johnsen medvetet undvikit överskärningar och föredragit en ogenomtränglig gråsvart bakgrund framträda dessa stilleben platta och utan plasticitet. De äro målade för verkan i ytplanet. I buketterna tillhörande ’piedestalserien’ äro rosor och tulpaner de vanligast förekommande växterna. Toppblommorna skifta i varje särskild bukett, såsom riddarsporrar och spansk iris. Nejlikor och anemoner är också ofta förekommande. Alldeles ovanför glasvasen har Johnsen gjort buketten mera kompakt i en komposition, vanligen bestående av ranunkler och rosor. Buketterna utfyllas av mindre blommor, såsom bellis, anemoner och vallmo. Ett dekorativt, sammanbindande element utgöra också de ofta repeterade tulpanbladen, vilka äro krusade på ett karakteristiskt sätt. Mästaren har söktatt framhålla varje blommas speciella kännetecken. Därvid följde han väl även beställarens önskemål. Med dessa de sannolikt tidigast utförda av hans svenska blomsterbilder har konstnären åstadkommit något från samtidens avancerade måleri i genren helt avvikande. Det kan möjligen ha varit Jacques de Gheyns eller familjen Bosschaerts ålderdomligt komponerade men minutiöst målade buketter, som föresvävat Johnsen vid utförandet av dessa blomstermotiv”.
En förlaga i akvarell finns bevarad till denna s.k. piedestalserie, en elegant komposition i milda blå, orangeröda, gröna och rosa färger. Johnsens kanske märkvärdigaste blomstermåleri torde stå att finna i det ovan anförda kabinettsskåp vilket utfördes för de Besch 1702. Rapp konstaterar i sin avhandling: ”Johan Johnsens blomsterutsmyckningar på Georg de Besches kabinettsskåp kunna sägas utgöra slutpunkten i det karolinska tidevarvets skapande av stillebenkonst. Det nyligen påbörjade ryska kriget medförde vargatider för den andliga odlingen i landet. Under decennier framåt skulle den konstnärliga utvecklingen befinna sig i ett stillestånd, som markerar skillnaden mellan den här skildrade epokens friska, färgglada djur- och stillebenframställningar i holländsk anda och den gustavianska tidens franskinfluerade stillebenkonst, vars främste representant var Pehr Hilleström”.
Auktionens målning är det första blomsterstilleben av Johnsen vilket bjudits ut på den öppna marknaden på över trettio år och värt att nämna i sammanhanget är även att föreliggande katalogisering, med största sannolikhet, för första gången någonsin avbildar samtliga verk i sviten på en och samma gång.