I september 1888 flyttade Julia Beck till Frankrike för gott. Kåa Wennberg skriver: "I den lilla staden Vaucresson två mil väster om Paris fann hon den perfekta platsen för att måla och här bestämde hon sig för att slå sig ned - hon blev kvar här i resten av sitt liv. [...] Vackert belägen i en dal och omgiven av grönskande kullar var Vaucresson en tacksam plats om man som Julia Beck sökte natursköna motiv" ("Julia Beck", 2012).

Rent geografiskt kunde Vaucresson inte vara bättre beläget för Becks vidkommande. Hon hade promenadavstånd till tågstationen, varifrån det var enkelt att ta sig till Paris. Med tåget var det även lätt att ta sig ut till kusten där Normandie och Bretagne lockade med sina disigt stämda landskapsmotiv.

Katalognumret avbildar ett intimt utsnitt av ett lokalt skogsparti. För ovanlighetens skull finns en gammal påskrift a tergo som anger verkets titel. Möjligtvis är det av Becks egen hand. Utifrån titeln vet vi att motivet är taget i slutet av oktober. Den koloristiskt finstämda kompositionen präglas av stillhet, ro samt ett skimrande ljus. Möjligen rör det sig om gryningstimman när dagen gryr och naturen vaknar till liv. Beck har, på tal om motiven från Vaucresson, själv i brev berättat: "hur hon klev upp tidigt på morgonen, klädd med skogsstövlar, staffli, målarlåda och paraply för att ge sig ut i naturen".