482814

370. MARC CHAGALL, "Le rêve de Chagall sur Vitebsk".

Signerad Chagall Marc. Utförd 1950-53. Gouache, akvarell, pastell och blandteknik på papper 84 x 77 cm.

Följerätt
Ja
Proveniens

Alex Maguy - Galerie de L'Élysée, Paris (Nr 1098).
Bo och Margareta Lindhs samling, Stockholm (inköpt ifrån ovan 15 maj 1965)

Utropspris
4 000 000 - 6 000 000 SEK/450 958 - 676 437 EUR
Slutpris (inkl. köparprovision)
9 142 564 SEK

Det är för sent att lämna inropsuppdrag.

Du måste vara inloggad för att kunna lägga bud/inropsuppdrag

Utställningar

Venedigbiennalen, 1958, kat nr 125, enligt etikett a tergo.

Övrigt

Inköpskvitto från Alex Maguy - Galerie de L'Élysée, Paris daterat 15 maj 1965 och intyg utfärdat av Axel Maguy, daterat 24 maj 1965, medföljer.
Brev från Marc Chagall till Bo Lindh daterat 20 oktober 1965 medföljer.

Hur mycket förändras man egentligen under ett helt liv? Chagalls blev långt och händelserikt, fyllt av resor, flykt, skräck, förlust och succé.

Det började i Vitebsk, Vitryssland 1887 i en by som sett i princip likadan ut sedan medeltiden och avslutas i en annan del av världen bortom två världskrig, en Förintelse, en månlandning och en konstrevolution. Från armod till exempellös framgång.

Ändå förblev Chagall densamme. Drömmaren, romantikern och skönhetsprofeten. Två gånger mötte han kärleken. Första gången med Bella Rosenfeld (som dör 1944), andra gången med Valentina Brodsky, som han gifter sig med 1952. I motsats till den andre store 1900-talskonstnären Picasso, med sina många relationer och otaliga anonyma kvinnogestalter, är det kring dessa två kvinnor som Chagalls liv kretsar. Kärleken till dessa två är större än gud, som snarast har rollen som gäst och betraktare.

Rue sur Vitebsk gjorde djupt intryck på sina första ägare. Det är lätt att föreställa sig hur det lysande blå fångar det nygifta paret Lindhs uppmärksamhet i ett nattligt Paris. De har varit på operan. Hur gärna hade man inte velat veta vad som klingade i deras öron när de såg målningen!

Motivet uppvisar Chagalls käraste element, historierna han aldrig under sitt långa liv tröttnade på: Staden, för vilken titeln säger Vitebsk, men som lika gärna kunde vara Paris. Den blå tuppen, fisken, kalvhuvudet, blommorna och bruden. Men var är maken? I en tidigare målning (En midsommarnattsdröm från 1939) har bruden stått omfamnad av en man med gethuvud. Den beslöjade kvinnogestalten är således bevakad och beskyddad av två stora djur och dessutom tittar ett vittne fram ur molnen för att ösa ur den av blåhet stinna natthimlen.

Målningen är inte daterad men hänför sig till sent femtiotal eller tidigt sextiotal. Chagall står på höjden av sin karriär och agendan är fulltecknad av utställningar och offentliga uppdrag över hela världen. Vad som pågår i konstens epicentrum, som gjort en gradvis förflyttning från Paris till New York, intresserar honom visserligen, men annat är viktigare. Över huvud taget kan man konstatera att Chagall alltid förhöll sig obunden till konstens radikalism. Mystiken hämtade han från sina ryska-judiska religiösa rötter, färgerna från fauvisternas hedonism. Det fria formspråket och kraften i berättarglädjen är hans egen uppfinning. Chagall kan sägas personifinera den absoluta syntesen mellan den makalösa berättelsen om det ryska avantgardets födelse och påverkan på den parisiska konstrevolutionen.

1907, då Chagall var 20 år, flyttade han till Sankt Petersburg och började på kejserliga konstföreningens skola med den berömde konstnären Nikolaj Roerich som lärare. Chagall fortsatte sina studier i Sankt Petersburg till 1910. Några år senare flyttade han till Paris där han umgicks flitigt med konstnärerna i Montparnasse.

Under andra världskriget tvingades Chagall och hans familj att fly från Paris. De gömde sig i Villa Air-Bel i Marseille där de fick hjälp att fly vidare genom Spanien och Portugal.

1941 bosatte sig familjen Chagall i USA som blev deras fristad. 1946, nu som änkling, återvände han till Europa och 1949 flyttade han till Provence i Frankrike. Under 1940-talet återupptäckte han den vitala energin i färgen och hans konst briserade i en livsglädje inspirerad av kärlek. Figurerna får kurvigare former och färgerna blir starkt lysande. 1952 gifte Chagall sig med Valentina Brodsky, ”Vava”. Paret reste ofta till Grekland och 1957 besökte han Israel där han 1960 skapade ett fönster av färgat glas till synagogan i Hadassah University Clinic i Jerusalem, 1966 uppförde han även konst för det nya Knesset. 1997 grundades ett museum i Chagalls namn i hans barndomshem på Pokorovskaja ulitsa 29 i Vitebsk.

SAMLING LINDH

Den enastående historien bakom Samling Lindh tar sin början i Norge (vid den tiden i union med Sverige sedan 1814) ett par generationer bakåt i tiden. Bo Lindhs morfar, Even Christian Gjestvang föddes år 1853 i Nes (Hedmark), vackert beläget på en halvö omgärdad av Norges största sjö Mjösa. Uppväxtåren synes ha präglats av en materialistiskt anspråkslös tillvaro där föräldrarna bedrev lantbruk.
Vid drygt 15 års ålder hade Gjestvang plats som lärling i en handelsbutik i närheten av Hamar. Några år senare hade Gjestvang avancerat till kontorist i huvudstaden Kristiania där han även genomförde utbildning vid ett handelsinstitut. Erfarenheter, lärdomar samt utbildning öppnade nu nya vägar för Gjestvang som startade egen näringslivsverksamhet i Kristiania år 1873.
I sin nya yrkesroll verkade Gjestvang, vid endast 20 års ålder, som grosshandlare och återförsäljare av maskiner samt nya tekniska hjälpmedel med inriktning mot en expanderande industri: boktryckarbranschen. Efter att ha flyttat till Stockholm år 1890 etablerade Gjestvang en affär för pappers- samt tryckerimaskiner i Stockholm samma år. Efter ett antal år i Sverige beviljades Gjestvang svenskt medborgarskap den 11 maj 1894. Verksamheten synes snabbt ha utvecklats i en positiv riktning och under åren 1897-1907 tjänade han som verkställande direktör i Nyqvarn AB, vilket Gjestvang bildat tillsammans med Stockholms-Tidningens grundare Anders Jeurling. Gjestvang kom att behålla kontakterna med Nyqvarn AB i egenskap av styrelseordförande under åren 1907-08.
De efterföljande åren kom att präglas av ett idogt verkande inom svenskt näringsliv. Redan 1898 hade Gjestvang grundat Svensk pappers-tidning, vilken hölls på en hög fackteknisk nivå. Tidningen kom sedan från och med år 1900 att bli officiellt organ för Svenska pappersbruksföreningen. Ett axplock av Gjestvangs alla insatser visar att han förutom att, i över tio år, vara skattmästare i Svenska pappersbruksföreningen (1905-16) även verkade som Norges underkommissarie vid Allmänna konst- och industriutställningen (Stockholmsutställningen) 1897.
Vid sidan av sin verksamhet inom pappers- och boktryckerimaskinbranschen etablerade sig Gjestvang som Sveriges första bilhandlare år 1903. Verksamheten som såg dagens ljus vid Stora Vattugatan kom sedermera att från år 1912 vara belägen vid Strandvägen 7 G. Antalet sålda bilar ökade markant från år till år och Gjestvang var länge den störste bilimportören i Sverige. Bidragande orsak var att firma Gjestvang & Co blev generalagent i Sverige för det framgångsrika amerikanska bilmärket Hudson. Generalagenturen kom sedan att utökas med Peugeot innan Gjestvang även kom att introducera bilmärket Ford för den svenska marknaden.
Gjestvangs betydelse i detta sammanhang ledde till att han redan år 1903 blev styrelsemedlem i Kungliga Automobilklubben, KAK. Hans klara affärsblick och ekonomiska läggning var av stor betydelse för övervinnandet av klubbens initiala svårigheter. Gjestvangs omfattande intresse för bilismen alstrade även ett mecenatskap som KAK var mycket tacksam för.I början av 1900-talet, donerade han bl.a. dyrbara tävlingspokaler till klubben. Gjestvang kvarstod som styrelseledamot i KAK ända fram till sin död och han var också den trägnaste deltagaren i såväl klubbens som styrelsens och arbetsutskottets sammanträden. Gjestvang, vars imponerande livsgärning även innefattade tjänstgöring som persisk generalkonsul (1898-1932) i Sverige, avled i Monte Carlo, Monaco år 1932.
Med sådanpåbrå var det på intet sätt förvånansvärt att Gjestvangs dotter, Alexandra, inte bara kom att bli en driven näringsidkare utan också en veritabel motor-pionjär som kom att gå till historien. Född 1882, som dotter till Gjestvang samt dennes hustru Anne Elisabeth, kom Alexandra (ivrigt påhejad av fadern) att bli den första kvinnan att ta körkort i Sverige, år 1907. Alexandra sågs därefter ofta framförandes sin Oldsmobile på Stockholms gator. Redan innan det egna körkortet hade erhållits skrev Alexandra historia som enda kvinna att ställa upp i Sveriges första biltävling år 1904, denna gång dock enbart i egenskap av passagerare.
1904 års erfarenhet kom emellertid att bli ett undantag. Hädanefter föredrog Alexandra att själv sitta bakom ratten. Under 1920- och 1930-talen deltog hon med stor glädje i mängder av biltävlingar. Vid 50 års ålder deltog hon, i sällskap av sonen Bo, i det prestigefulla Monte Carlo-rallyt år 1932. Alexandras utmärka egenskaper som rallyförare bevisades av en imponerande åttonde plats i stora klassen!
Parallellt med det stora motorintresset kom Alexandra att gå i faderns fotspår även inom yrkeslivet. År 1930 började hon studera biltillverkning samt bilförsäljning i såväl USA som Frankrike. Efter studierna anställdes hon i faderns företag 1931 där hon så småningom avancerade till försäljningschef år 1934 samt därefter verkställande direktör.
Dessvärre avled Alexandra tidigt, endast 57 år gammal, 1939 men hennes livsgärning lever kvar i svensk historieskrivning och till hennes minne anordnas varje år ett damrally.

BO OCH MARGARETA LINDH

Berättelsen om konstsamlarna Bo och Margareta Lindh handlar om nyfikenhet, kärlek och om ödmjukhet till såväl konsten som dess skapare. När två själsfränder möts uppstår något alldeles extra, de blir förenade av de gemensamma intressena och livet blir aldrig detsamma därefter. Som i en underbar dans kom livet att virvla fram för Bo och Margareta efter att de träffades 1961 på en kulturresa till Leningrad. Deras gemensamma vurm och intresse för musik, konst, balett och opera förde dem gärna i Rolls Roycen vidare ut i Europa på många resor Allra viktigast blev dock vistelserna i Frankrike där deras drömmar uppfylldes och sinnena mättades av kultur och skönhet.
På 1960-talet påbörjades inköpen hos betydande konsthandlare och gallerier och vartefter placerades konstverken ut i såväl våningen i Stockholm som i bostaden på franska Rivieran. De mest betydande konstnärerna förvärvades och på väggarna hängde både original och grafiska verk av Chagall, Picasso, Buffet, Roualt, Kandinsky och Miró. De ekonomiska förutsättningarna fanns sen långt tillbaka för Bo Lindh som var son till Alexandra Lindh, född Gjestvang och barnbarn till den norskfödde Even Christian Gjestvang. Med morfars affärssinne hade grunden till förmögenheten skapats under det tidiga 1900-talet då han som Sveriges första bilhandlare 1903 blev generalagent för det amerikanska bilmärket Hudson i Sverige, sedermera förvärvades även agenturerna för Peugot och Ford. Modern, Alexandra Gjestvang, fortsatte i sin fars fotspår och blev också omtalad som en skicklig rallyförare. Hon var den första kvinnan i Sverige som tog körkort i Sverige 1907. Alexandra levde intensivt och spännande, bland annat körde hon Monte Carlo-rallyt med sonen Bo 1932, men gick tyvärr ur tiden redan 1939. Bo hade utbildat sig till ingenjör och även han var förstås motorintresserad och tog över chefsstolen i Gjestvang & Co efter modern. Han satt på en rad viktiga poster i Sveriges Automobilimportförbund, Sveriges Bilindustri och Bilgrossistföreningen . Han var aktiv inom Stockholms Sportfiskeklubb och Stockholms Flygklubb och tog flygcertifikat 1935. På 1950-talet fick han rådet att kika på konst som investering och han började förvärva några betydande akvareller av Anders Zorn, bl a konstnärens tidiga mästerverk ”Moderskärlek”, vidare ”I sorg” (bägge säljes på Bukowskis Klassiska auktion den 3 juni), och det helt enastående porträttet av den franske skådespelaren Coquelin Cadet. Porträttet donerade paret Lindh 1983, via Nationalmusei Vänner, till Nationalmuseum genom Bo Lindhs testamente. Det som från början var tänkt som ett ekonomiskt engagemang övergick snabbt i en nyfikenhet och kärlek till konsten. Även Zorns mästerliga etsningar fångade Bos intresse och samlingen kom med tiden att omfatta inte mindre än 225 blad – en av de mest omfångsrika med flera unika avdrag. När Margareta så kom in i bilden på 1960-talets början tog samlandet riktig fart och nu blev det internationella mästare som Margareta och Bo förvärvade.
Margareta von Sneidern var en extraordinär kvinna som också levt ett spännande liv innan hon mötte Bo Lindh. Margareta var dotter till landshövdingen i Älvsborgs län Axel von Sneidern och Julia Rosenbaum, en av Sveriges första kvinnliga läkare och engagerad kvinnosakskvinna. Margareta hade växte upp på Bergs säteri i Dalsland och utvecklade tidigt ett starkt intresse för konst och musik. Efter sin första balettföreställning på Stockholmsoperan hade lilla Margareta yrkesvalet klart för sig. Hon skulle bli dansös. Hon älskade att dansa balett, en kärlek som tog henne till Köpenhamn där hon började på Asta Mollerups dansskola, en på 1930-talet berömd och omtalad dansskola inte bara i Danmark utan i hela Europa. I Köpenhamn mötte hon också en annan kärlek och gifte sig 1936 med arkitekten och greven Otto Danneskiold-Samsøe. Under andra världskriget flyttade de till Sverige där två söner föddes. Under krigsåren uppträdde hon i folkparkerna med sina populära karaktärsdanser. Då paret skilde sig och Margareta ärvde föräldrahemmet Berg visade det sig att Margareta inte bara var kulturellt lagd utan också en handlingskraftig och driftig kvinna. Med stark drivkraft beslöt hon sig för att öppna upp ett herrgårdspensionat som hon sen drev med framgång under 1950-talet. Med sin speciella personlighet blev hon känd som ”grevinnan påDal” och omgivningen hyste stor aktning för hennes målmedvetenhet. Som om inte det räckte kom hon att även driva Badhotellet i Bovallstrand på västkusten. Hennes intresse för konst fanns förstås hela tiden, men med Bo blommade det ut ordentligt.
I bevarad brevväxling mellan paret Lindh och gallerister och konstnärer kan man ta del av deras glädje då ett nytt konstverk förvärvades. Att få kontakt med konstnären själv är för många samlare en viktig del och deras genuina intresse och nyfikenhet ledde dem ofta hela vägen fram till konstnären själv, som exempel kan nämnas brevet från Chagall som tackar för deras intresse för hans måleri med deras egen handskrivna notering på kuvertet; ”(Vi var för blyga för att höra av oss igen.)” som en kommentar till Chagalls inbjudan att komma förbi honom och hälsa på.

Många besök blev det i Foundation Maeght i Vence där ett mecka av konst växte fram på 1960-talet. Till Paris for man ofta, 1965 inköptes den magnifika målningen ”La Rêve de Chagall sur Vitebsk” på Galerie de L’Elysée, 69 Rue de Faubourg-St.-Honoré i Paris som ägdes av den vänlige Alex Maguy. Margareta och Bo Lindh hade varit på Operan i Paris och vandrade hem i majnatten längs gatorna och i galleriets skyltfönster stod den blåskimrande drömmen, Margareta föll omedelbart. Nästa morgon levererades konstverket till paret Lindhs hotell, en fantastisk kärleksgåva från Bo till Margareta!. Spännande är också att ta del av korrespondensen från galleriet till Sverige i samband med betalningen, konstverket betalas med 18.000 USD den 15 maj 1965, frakten till Stockholm från Paris betalas enligt kvitto med 6.717 kronor den 1 juni 1965. Hos Alex Maguy förvärvas 1969 Pablo Picassos ” "Paysage, Méditerranéen"efter att galleristen besökt makarna Lindh på Rivieran och i brev uttryckt sin uppskattning över deras möte och deras underbara hus. Efter förvärvet av Picasso återkommer Maguy i brev och hyllar deras förvärv som kommer att förgylla deras ”privata museum”. De täta kontakterna med konstbranschen var en del av makarna Lindhs liv och säkert betydde det mycket. Från samma galleri inköptes sedan George Rouaults ”Mater Dolorosa”, daterad i slutet av 1940-talet. Bernard Buffets färgstarka blomsterstilleben från1964 inköptes direkt från Buffets gallerist Maurice Garnier som representerade konstnären under hela hans liv.
Bo Lindh dog 1982 och Margareta Lindh 2013. Högt upp i åren fortsatte Margareta att resa och njuta av konsten, även om inköpen inte blev så många. Kanske försvann det magiska ögonblicket när man båda fastnar för ett och samma konstverk, för allra roligast är det att dela konstupplevelser med någon med samma öga och kärlek.