Arrangemanget av stenblocken i förgrunden påminner till viss del om kompositionen i "Skärgård" (färgkrita, 17 x 21 cm, Nationalmuseum) om vilken Nils Lindgren skriver i "Carl Fredrik Hill. Sjukdomsårens konst" från 1976:

"Med all sannolikhet har denna teckning tillkommit år 1909, Hills näst sista sommar, då han besökte sin systers och svågers sommarnöje i Stockholms skärgård. Detta har påpekats av konstnärens systerson, med. dr Torbern Klason, som då vistades på platsen. I ett brev till författaren (29.1 1973) skriver dr Klason: 'Han (Hill) sökte ut åt sig en plats där han stod och såg på den vackra och fridfulla utsikten mot skogig hög strand med branta släta bergsstup'. Av dessa intryck har Hill här gett en nostalgiskt sammanfattande minnesbild, men inte endast detta. Öarnas gravkummel och de bugande träden talar om att vi står inför helig mark".

När Lindhagen talar om "öarnas gravkummel" ansluter han till ett genomgående resonemang i hans forskning där stora stenformationer eller klippblock enligt hans tolkning är symboler för konstnärens grav eller gravvård i form av sarkofager eller monument.

Utifrån detta resonemang skulle klippblocken i förgrunden på "Stenig strand" få en avgörande betydelse för tolkningen av kompositionen. Detsamma gäller givetvis för klippblocket i Flodlandskap med klippblock (kat nr 188). I den teckningen kan man dock läsa in en strimma av hopp i det klippblock som bastant och bärkraftigt leder över till den andra strandkanten till skillnad från i ”Stenig strand” där stenbumlingarna inte erbjuder övergång och fri lejd utan snarare spärrar vägen mellan kompositionens förgrund och det bakom liggande vattnet med den rodnande horisonten bortom…