Julio González, född i Barcelona 1876, var en pionjär inom konsten i början av 1900-talet med sina svetsade skulpturer. Tekniken hade han med sig från barnsben, såväl farfar som fadern var guldsmeder med egna verkstäder. På caféet Els Quatre Gats i Barcelona, en mötesplats för avantgardistiska konstnärer, lärde han känna både Miró och Picasso vilket ledde till att han flyttade till Paris 1902.
Under första världskriget lärde sig González att svetsa när han arbetade på Renaults bilfabrik, något som han också lärde sin gode vän Picasso. Picasso använde sig av denna teknik när han arbetade med sina skulpturer i analytisk kubism på 1920-talet. Genom sina svetsade järnskulpturer kunde González skapa lätta, tredimensionella former – som tecknade i luften. Hans abstrakta figurer låter sig inte delas in i ett fack utan rör sig fritt mellan kubism, expressionism och surrealism.
Genom att, som i ”Tête aiguë (Masque aigu), svetsa fram formerna i järn i en industriell teknik, vände González den traditionella skulpturtraditionen ryggen och banade väggen för ett nytt sätt att uttrycka sig i den tredimensionella formen.
”Tête aiguë (Masque aigu)” har proveniens Galleri Samlaren som ägdes av legendariska Agnes Widlund 1943-1977.