Kan inte nå servern
314
903182

Olle Baertling

(Sverige, 1911-1981)
Utropspris
800 000 - 1 000 000 SEK
71 500 - 89 400 EUR
75 800 - 94 800 USD
Klubbat pris
900 000 SEK
Omfattas av följerätt

Enligt lag betalar köparen en konstnärsavgift för detta konstverk. Avgiften är som högst 5%. Ju högre försäljningspris desto lägre procentsats. För mer information kring denna lag:

I Sverige: BUS
I Finland: Kuvasto och följerätt och Kuvasto

Köpinformation
Bildrättigheter

Konstverken i denna databas är skyddade av upphovsrätt och får inte återges utan rättighetshavarnas tillstånd. Konstverken återges i denna databas med licens av Bildupphovsrätt.

För konditionsrapport kontakta specialist
Lena Rydén
Stockholm
Lena Rydén
Chef konst, specialist modern och klassisk konst
+46 (0)707 78 35 71
Olle Baertling
(Sverige, 1911-1981)

"Oradalki".

A tergo signerad Baertling och daterad 1965. Duk 97 x 195 cm.

Proveniens

Professor Teddy Brunius, Uppsala.
Milwaukee Art Museum, USA.

Utställningar

The Corcoran Gallery of Art, Washington D.C, Sweden Today Paintings and Sculptures, 1968, kat nr 3. Utställningen turnerade därefter vidare till Phoenix Art Museum, Arizona, The Akron Art Institute, Ohio, Kalamazoo Institute of Arts, Michigan, Philadelphia Civic Center, Pennsylvania, Des Moines Art Center, Iowa och Colorado Springs Fine Arts Center, Colorado under perioden jan 1968 - maj 1969.

Övrig information

Olle Baertling var en särling men också en nyskapare inom såväl den svenska som den internationella konsten. Det stora antal utställningar runt om i världen som Baertling deltagit i under årens lopp, vittnar om att han redan under sin livstid lyckades göra sig ett namn även utomlands. Först på 1960-talet kom Baertling på allvar att uppmärksammas i sitt hemland Sverige. Då samarbetade han även i stora projekt tillsammans med dåtidens ledade arkitekter, exempelvis med Peter Celsing i Kulturhuset och David Helldén i Hötorgscity och Frescati.

Efter att ha börjat måla i en figurativ stil på 1930-talet, parallellt med sitt arbete som banktjänsteman, kom han till Paris 1948 och studerade där hos André Lhote och Fernand Léger. Baertling upprätthöll goda kontakter med Paris och kom snart med i gruppen kring galleristen Denise René. Efter 1950 kom Baertling helt att överge det föreställande måleriet för att istället ägna sig åt den konkreta konsten. Det var också under 1950-talet som han fann sin stil, som han kom att arbeta med och utveckla under resten av sitt liv. Efter hand kom Baertling att kalla sitt kompositionssystem för öppen form.

Definitionen av öppen form är att varje del av kompositionen går ut i ramkanten. De svarta diagonalerna skapar på så sätt fria färgfält, som med betraktarens hjälp kan fortsätta utanför målningens bildyta och skapa en illusion av rörelse. Helst ansåg Baertling att verken skulle hänga utan ram, eller med en genomskinlig plastlist, så att effekten blev än tydligare. Ytorna kan ses som bakgrund eller förgrund allt efter betraktarens fria val. Det icke-föreställande i målningen förstärktes genom hans färgval. Medvetet blandande han färgerna så att de inte skulle kunna associeras till något föreställande. Blått fick inte likna vatten eller himmel, grönt fick inte likna gräs och så vidare. Linjerna är alltid svarta, enligt Baertling var svart den mest abstrakta färgen på vilken hela hans konst var uppbyggd. Kraften från de olika färgfälten går aldrig över den svarta linjen, istället studsar den tillbaka.

Målningen ORADALKI är monumental och med sitt starka uttryck kan den fylla nästan vilket rum som helst. Tre svarta linjer delar bildytan i fyra fält, vart och ett målat med en av Baertlings speciella färgnyanser. Målningen domineras av ett stort mörkt violett färgfält, som nästan upptar halva bildytan. Den violetta färgen hade kommit in i Baertlings måleri några år tidigare men till en början i en betydligt ljusare ton. Med tiden mörknade färgen alltmer. Baertling ansåg violett vara en av de viktigaste färgerna. Enligt honom förde den med sig ökad hastighet, ökad monumentalitet och en mer medveten styrning av de svarta linjerna. I skarp kontrast till det violetta färgfältet står en betydligt ljusare, blåturkos nyans. Längst till höger i bilden har de två mindre fälten fått två olika nyanser av grönt, varav det minsta är den enda lite skarpare färgen i målningen. Tack var de kalla färgerna och de stora färgfälten inger målningen ett lugn, trots kompositionens inbyggda rörelse med de utskjutande triangulära fälten.

Konstnär

Olle Bærtling föddes i Halmstad i Sverige och var verksam som målare och skulptör. Bærtling studerade likt Bengt Lindström i Paris för André Lhote och Fernand Léger. Hans första utställning ägde rum i Stockholm 1949. Bærtling arbetade främst i en geometrisk, nonfigurativ stil. Baertling förhöll sig till sin konst som vetenskapsmannen till sin forskning. 1952 fann Baertling sin öppna form, den öppna triangeln med spetsig vinkel som uttrycker hastighet. När han 1956 placerade vinkelspetsen utanför duken blev bilden ett utsnitt av ett händelseförlopp som äger rum utanför vårt synfält. Farten är högre, det understryks av färgen som ger intryck av större hastighet närmare triangelspetsen. De svarta konturerna är bärande i Baertlings konst. De ser raka ut men böjer sig i själva verket inåt mot de stora fälten, vilkas utåtgående tryck annars skulle få dem att bågna. Även färgerna är väsentliga, det är viktigt att de inte återfinns i naturen och inte heller kan ge association till någon form eller föremål. Så småningom använde Baertling bara sekundärfärger: violett, orange, grönt och Baertlingvitt (en svagt gröntonad färg). Tydligast framträder hans öppna form i de skulpturer som han gjorde från och med 1958. Med konsekvens fördjupade sig Baertling i färgernas och formernas inbördes förhållande och förblev under hela sitt liv opåverkad av de yttre konsthändelserna. Idag kan man man se hur konstnärer som exempelvis Ann Edholm har inspirerats av Bærtlings skapande.

Läs mer
Skapa ett konto på Bukowskis
  • Kom igång med att köpa och sälja
  • Favoritmarkera föremål
  • Spara dina sökningar
Har du redan ett konto?