Den dubbelsidiga lådspegeln är ett synnerligen ståtligt exempel på Lim-Johans säregna produktion som träsnidare. Denna produktion förebådar samt lägger grunden till konstnärens visionära samt tidlösa måleri vilket utvecklades under en senare del av Lim Johans liv.

Hans Lidman skriver i sin bok "LIM JOHAN. Ett levnadsöde": "Redan som helt ung började han slöjda och skära i trä. Vid fjorton års ålder gjorde han ett litet skrin att förvara rakdon i. Det finns ännu bevarat. På locket skar han in liggande hund och katt, båda ätande ur samma kopp. Redan nu sysslade hans tankar kring en framtida drömvärld, där en gräns mellan vän och fiende ej längre fanns. Liggande hundar i nära nog naturlig storlek blev sen ett av hans allra vanligaste sniderier. Det finns minns ett tiotal sådana hundar bevarade, alla skurna i massivt trä. De flesta är målade i diskreta färger. [...] Till en början använde han sig av enbart yxa och kniv. Senare skaffade han sig stämjärn. Aldrig någonsin brukade han en svarv. [...] På den tiden - och även senare - gjorde han mycket omtyckta pigtittare. De var ganska stora och en smula klumpiga samt försedda med en kraftig låda under spegeln. På vardera sida skar han ut människor, lejon eller andra djur, som med händer eller tassar bar upp själva spegeln. Överst på spegelns utsirade överstycke fanns ofta en duva eller annan fågel med utslagna vingar". Lidmans beskrivning stämmer väl in på t.ex. den "pigtittare" (lådspegel) som är avbildad på sid 26 i hans bok. Föreliggande katalognummer har dock ett helt annat konstnärligt uttryck i underdelens naturalistiskt snidade hundar och de heraldiska lejonen. Spegelns krön saknar också inslag av fåglar men pryds i gengäld av en intressant maskaron vilken förmodligen är att betrakta som konstnärens smått naivistiska självporträtt.