John Sten
"Landskap"
Monogramsignerad JSten och daterad -06. Olja på duk 94 x 67 cm.
Proveniens
Svensk-Franska Konstgalleriet, Stockholm; privat samling
Utställningar
Stadshotellet, Hudiksvall, Flickskolans gymnastiksal, Hudiksvall, 20 december 1905 - 6 januari 1906.
Litteratur
Claes-Göran Forsberg, "John Sten 1879-1922. Liv och konst", 1990, avbildad i interiörfotografi från den första utställningen i Hudiksvall, sid. 22.
Övrig information
Detta ovanligt tidiga verk av John Sten skiljer sig markant från konstnärens senare produktion vilken påtagligt präglas av kubismens tankegods. Här är det i stället Konstnärsförbundets, i vars tredje skola Sten var elev 1905-1908, lärospån som legat till grund för Stens avbildning av den svenska naturen när höstfärgerna brinner som starkast. Motivet är troligtvis hämtat från trakterna kring Motala där Sten ägnade sig åt friluftsmåleri under hösten 1906.
I "John Sten 1879-1922. Liv och konst", 1990 skriver Claes-Göran Forsberg apropå Stens verksamhet under hösten 1906:
"Dessutom utförde han några litet större landskapsmålningar i oljefärg. Några av dessa visar hur han allt bättre lärde sig behärska de konstnärliga medlen".
När målningen ställdes ut på Stens debututställning i Hudiksvall årsskiftet 1906/1907 infördes följande omdöme i HudiksvallsPosten:
"Konstutställningen härstädes erinra vi om. Besök den redan i dag! Det kommer att göra dig glädje, ty du har ju dock sinne för det sköna och rena i linier och färger. Och den utställning vi nu har här en kort tid, den bjuder dock på så mycket att mätta ditt skönhetssinne med och förty att förrika dina intryck och förhöja din livsnjutning. Från rent konstnärlig synpunkt står den högre än något vi haft sedan konstnärsförbundets utställning här för ett par år sedan".
Konstnär
Sten, John (1879-1922), svensk målare och dekoratör. Kom till Paris för vidareutbildning 1910. Först två år senare greps han av kubismens idéer, som han sedan målmedvetet studerade vid Académie de la Palette. Sten följde den ursprungiga fasettkubismen, i vilken motivet framträder tydligt. Hans vackra färger, mörk rött, blått, violett och rosa, ligger fjärran från den analytiska kubismens murriga brungrå ytor. Viktigast för honom var de ”stränga konstruktivistiska principerna”, ur vilka han senare utvecklade en teori om komplementärlinjer – raka och böjda – som han ansåg ha samma effekt som komplementärfärgerna. Från 1917 övergick han till ett mera realistiskt måleri, en dekorativ gobelängstil i ljusa färger som påminner om fauvismen.
Läs mer