Henrika (eller Hinrica) Juliana von Liewen, född 16 februari 1709, död 26 augusti 1779, var en svensk friherrinna och hovdam, politiskt aktiv som skribent för Hattarna under frihetstiden. Hon var dotter till riksrådet Hans Henrik von Liewen d.ä. och syster till Hans Henrik von Liewen d.y. Hon blev 1744 hovfröken hos Lovisa Ulrika; hon efterträdde 1747 Margareta Magdalena Torstensson som kammarfröken. Hon tillhörde dennas förstas grupp av hovdamer tillsammans med Cathérine Charlotte De la Gardie, Agneta och Ulrika Strömfelt och Lotta Sparre och beskrivs som Lovisa Ulrikas första favorit. Lovisa Ulrika delgav henne sina politiska planer, och det anses troligt att det var Liewen som 1748 delgav Frankrikes, Danmarks och Rysslands ambassadörer hennes första plan på en statskupp, en kupp som inte hade Liewens stöd.
I maj 1748 blev hon på Drottningholms slott gift med överintendenten Carl Hårleman. Även sedan hon lämnat hovet fortsatte hon dock åtminstone till makens död att tillhöra Lovisa Ulrikas närmaste vänkrets. Hon efterträddes så småningom som favorit och kammarfröken av Ulrika Eleonora von Düben.
Under Hattarnas och Mössornas partistrider anses hon ha varit en av de anonyma medarbetarna bakom Hattarnas tidning: En ärlig Swensk, som 1755-56 utgavs av Niklas von Oelreich. Länge var tidningens verkliga redaktion en hemlighet. Kungen hade till och med om tidningen ett diktamen till rådsprotokollerna, och ärkebiskop Henric Benzelius ansåg den strida mot bibeln. Det ansågs att en stor del av senaten samlades hemma hos Carl Hårlemans änka grevinnan Henrika Juliana von Liewen i Hårlemanska huset, för att läsa korrektur på tidningen. Hennes politiska verksmahet gjorde henne till måltavla för förtal.