Efter att Georges Braque tillsammans med Pablo Picasso utvecklat den analytiska kubismen (1907-1914) kom det första världskriget emellan. Braque blev inkallad i augusti 1914, vilket ledde till ett ofrivilligt uppehåll, inte bara i Braques måleri utan också för en av den moderna konstens mest omvälvande och betydelsefulla perioder: utvecklingen av kubismen. I maj 1915 skadades Braque svårt i huvudet. Tillståndet var kritiskt och tillfrisknandet tog frustrerande lång tid: ”It wasn’t so much the wound I suffered, but the impossibility of painting for those long months. It was more mental than physical wounding. What use would I be, deprived of painting?” (A. Danchev, "Georges Braque: A Life", New York, 2005, sid 129).

Först i mitten av 1917, nästan efter tre års uppehåll, kunde Braque återvända till måleriet. I mars samma år skrev han till vännen Picasso: ”I am delighted to tell you that I’ve been discharged. I’m longing to pick my brushes again. By the end of the month I think I’ll be on my way (ibid sid. 134). Braque förspillde ingen tid att återta sin forna plats på den konstnärliga scenen. Han hade redan tecknat ett kontrakt med konsthandlaren Léonce Rosenberg och till sommaren åter därpå, 1918, var Braque tillbaka i sin forna form. Han arbetade inte längre tillsammans med Picasso, som Braque tyckte drog för mycket åt det klassicistiska hållet. I stället utvecklade han en stramare och samtidigt sinnligare kubism.
Auktionens målning “As de trèfles et verre” (Klöver ess och glas) är utförd just detta år, då Braque fullt ut hade återvänt till måleriet. De platta, överlappande formerna i detta stilleben känns igen från hans tidigare kubistiska period från tidigt 1910-tal. Nytt däremot är att ytornas förhållande till varandra inte är lika sträng som tidigare. De rätlinjiga formerna avgränsas av friare, böljande s-former och Braque har här arbetat mer med själva moduleringen av de olika partierna. De skilda partierna har olika ytdekor men också olika struktur och textur, vilket ger samma känsla som ett collage, där ytor i olika material läggs på varandra.

"Braque was trying in these late cubist paintings to arouse in the spectator not so much a visual or intellectual as a tactile experience of reality and space. This was his personal contribution to the expressive range of late cubism, and he continued to elaborate it in a succession of luscious, sonorous still lifes during the next ten years" (Douglas Cooper, "The Cubist Epoch", London, 1971, sid. 221).