Uno Åhrén

Uno Åhrén var en svenskt arkitekt som examinerades från Tekniska Högskolan år 1919.Uno Åhrén debuterade med en bostadsinredning på "Hemutställningen" på Liljevalchs år 1917. Han var en av de tidigaste att samarbeta med Estrid Ericson på firma Svenskt Tenn. Åhrén medverkade på Världsutställningen i Paris år 1925 med en damsalong. Åhrén, som kom att bli en av funktionalismens främsta förespråkare, han arbetade endast i början av sin karriär som möbelformgivare. Det svenska sena 1920-talet präglades av Åhréns radikala tankar och idéer, han var en av de ivrigaste förespråkarna av funktionalismen, bland annat som medförfattare till skriften acceptera. Åhrén kom att främst vara inriktad på det sociala perspektivet i bostadsfrågorna. Från det sena 1910-talet och framåt deltog Uno Åhrén i en rad konstindustriella utställningar: förutom den ovan nämnda Hemutställningen 1917, Göteborgsutställningen 1923, Världsutställningen i Paris 1925, Stockholmsutställningen 1930 och Världsutställningen i Chicago 1933. Efter 1930 ägnade sig Åhrén huvudsakligen åt stadsbyggnadsarkitektur och stadsplanering, bland annat som stadsplaneringsarkitekt i Göteborg 1932-43 och chef för Svenska Riksbyggen under 1940-talet. Mest känd är han för sitt starka patos som pådrivande debattör i den bostadssociala frågan. För Firma Svenskt Tenn formgav han både möbler och tennföremål av mer lyxbetonad karaktär.