Ehrnfried Wahlqvist gick från 12-årsåldern i målarlära i Helsingborg innan han övergick till att bli trumpetare vid Skånska Husarregementet där han var enrollerad i 22 år. Redan under sin tid vid regementet började han ägna sig åt måleri och utförde ett stort antal porträtt. För att förkovra sig reste han till Köpenhamn där han studerade vid Konstakademien och sannolikt tog intryck av bröderna Melbyes marinmåleri, för vilka Marcus Larsson tidigare studerat. Wahlqvist var nära vän till Kilian Zoll (1818-1860), även han bördig från Skåne, genom vilken han kom att lära känna Marcus Larsson (1825-1864). Från Köpenhamn reste Wahlqvist 1853 till Düsseldorf där han under ett par år studerade för Carl Hilgers (1818-1890). Marcus Larsson kom där att bli en av hans närmaste vänner (han vistades där 1852-55). Efter att Wahlqvist återvänt till Sverige var han bosatt i Stockholm under 1860- och 1870-talet men flyttade i slutet av 1870-talet till Sigtuna där han sägs ha levt som rentier. Han medverkade ett flertal gånger i Konstakademiens utställningar på 1860- och 1870-talen samt i Den nordiske Industri- og Kunstudstilling i Köpenhamn 1872. Han var även representerad i flera internationella utställningar i Paris, Dublin och Philadelphia där hans målningar i allmänhet vann publikens bifall och fann köpare.

Wahlqvist har i utförandet av den aktuella målningen sannolikt tagit intryck av den norske konstnären Hans Fredrik Gudes målning ”Utomskärs”, från 1860 vilken tidigare ingick i Carl XV:s samling (Nationalmuseum) (fig. 1). Kompositions- och innehållsmässigt visar målningarna påfallande likhet.