1884 kom att bli ett år av framgång och lycka för Carl Larsson. I mars månad flyttade Carl och Karin ut från Paris till den lantliga idyllen i Grez-sur-Loing. Carl skriver i brev till August Strindberg: ”Nu bo vi i Grèz, där jag har hyrt ett litet hus (atelier, sov- och matrum) för ett helt år hos gumman Chevillon. Här är glödande sommar. Vi äro mycket lyckliga”.

Grez spelade en viktig roll för Carl Larssons konstnärliga utveckling. Det var här hans måleri genomgick en förvandling från akademiskt ateljémåleri i olja till friluftsrealism i akvarell. Larsson påverkades av det samtida franska friluftsmåleriet där fokus kom att ligga på samklangen mellan människa och natur samt ljusets spel och brytningar. Starka intryck gjorde också folklivsmotiven från den s.k. ”l’école rustique” där konstnärer som Millet och Bastien-Lepage var stilbildare.

Georg Nordensvan har beskrivit denna viktiga utvecklingsfas i Carl Larssons konstnärskap:

”Med skärpa och kärlek, friskhet och målarglädje äro dessa akvareller studerade. Tekniken genomföres följdriktigt i varje motiv utan ansträngning och osäkerhet, utan urtvättning eller övermålning. Konstnären har från första penseldraget haft klart för sig vad han velat och hur han velat. Färg och teckning sammansmälta till en enhet, färgskalan är smekande, diskret och melodisk – inför dessa målningar skall ingen bestrida hans egenskap av kolorist. […] Det väsentliga i hans målningar från denna tid är att söka i den måleriska känslan, i den friska, okonstlade, omedelbara och innerliga glädjen över den skönhet naturen och livet slösa på den lycklige, som fått gåvan att se och att tillägna sig det sedda” ("Carl Larsson. I. 1853-1890", 1920).

Carl Larsson följde sina förebilders exempel i akvarellerna från Grez och målade enkla motiv, det som fanns närmast till hands: pumpor i köksträdgården, arbetande lantbrukare eller barn i terrängen. Konstnärens hustru Karin har berättat i ett brev om hur Carl kunde sitta i sin stol på pensionatet i Madame Chevillons trädgård och bara vända sig om när han ville ta sig an ett nytt motiv.

Att Carl Larsson på kort tid behärskade friluftsrealismen och akvarelltekniken till fullo kommer tydligt till uttryck vid betraktandet av "Bikuporna"/"Hos gubben Morot". I samband med invigningsutställningen på Liljevalchs år 1916 skrev Ernst Malmberg följande om föreliggande målning: "Även här är det ett helt vardagligt, enkelt motiv, men behandlat med en raffinerad elegans i utförandet - och ett koloristiskt mästerverk i återgivandet av den ljusa, franska luften".

Akvarellen var ursprungligen en lysningspresent till konstnärsvännen August Hagborg, i vars samlingar den troligtvis fanns till Hagborgs död år 1921. Därefter förmedlades den via Fritzes Kungl. Hovbokhandel i Stockholm till en privat samling i U.S.A. där den funnits i snart 100 år.

Intressant i sammanhanget är även att akvarellen ställdes ut på den banbrytande utställningen "Från Seinens strand" på Theodor Blanchs Konst-Salon, i Stockholm år 1885.