Carl Larssons älskade komposition förevigar den s.k. julfrukosten på julafton år 1906. Julfirandet ägde rum i den stora ateljé, med vilken Lilla Hyttnäs i Sundborn hade utökats år 1899. Förutom familjen Larsson var nära släktingar och anställda (till vilka hörde gårdsfolket på Carl Larssons lantbruk Spadarvet samt flickorna som Karin hade till hjälp i hushållet) självskrivna deltagare.

Bland de avbildade personerna återfinns bl. a (från vänster till höger): köksan Hilma Sundgren, som klädd i Sundbornsdräkt kommer in med påfyllning från köket; Kersti Kvarnberg (ofta kallad Mor Kersti, hustru till rättaren på Spadarvet), som har satt sig till rätta på kanten av den öppna spisen i förgrunden; Carl Larssons far, Olof Larsson, har placerats i länstolen vid bordsändan där Karin Larsson, husets värdinna, ser till att han och övriga gäster får något på tallrikarna. Nära intill skymtar Brita, vilken julaftonen till ära är klädd i Sundbornsdräkt, där hon spelar en melodi på flygeln. På samma sida om det långa bordet, med ryggen mot det stora ateljéfönstret, fyller Pontus på sin tallrik. På motstående sida bordet, ute i själva rummet, sträcker Kersti, i tomteröd klänning, fram brödkorgen mot Erik Kvarnberg, rättare på Spadarvet, vilken är klädd i Bodadräkt. Centralt i komposition är kokerskan Anna Arnberg, i Sundbornsdräkt, på väg ut efter mera öl samtidigt som Bodakullan Brita Kvarnberg, dotter till Mor Kersti och Erik Kvarnberg, vänder ryggen till och lille Esbjörn, som försett sig med en smörgås, bara har ögon för julgranens tända ljus och prydnader. Flickan bakom Esbjörn, klädd i Sundbornsdräkt, är hjälpredan Martina, vilken just stannat upp intill Johan, Carl Larssons rättare på Spadarvet före Kvarnbergs från Boda, vilken sitter till hälften gömd bakom granen.

Så här beskriver Carl Larsson i sin bok "Spadarvet - Mitt lilla lantbruk", hur de brukade fira julafton:

"Först kommer vedkarlen, gamle skevbente Johan Holm. Så hjälpes farfar ur giggen, och så kommer den gubben strubblande på ännu klenare ben. Stödjande sig på sina två käppar, knogar han fram över ateljégolvet och placeras genast från början i 'stora stoln'. Mitt på golvet står det där långa bordet, ni vet, och det dignar, som man säger, under julmaten. Och vad är julmaten om ej allt vad mitt lantbruk ger; det är en sannskyldig lantbruksutställning, det är det materiellas triumf och grand prix. […] Vad som hör till spetsglasen, ni se uppradade på hitre bordskanten, skola vi ej tala om, men ölet Martina bjuder ur trästånkan, är hembryggt ! Att allt kött är hö det veta vi, bönder; därför tycka vi det inte är mer än rätt att både bås, kätte och stia fått ge sin tribut till julkalaset. Tänk på syltan, press-syltan, den rökta fårbogen, köttbullarna och skinkan, den heliga julskinkan”.

Mer än att bara gestalta, vad många ännu i dag uppfattar som, det "perfekta svenska julfirandet" illustrerar komposition således även Carl Larssons dubbla yrkesroller; dels, givetvis som konstnär men även som lantbrukare och familjeförsörjare. Även om akvarellen är daterad 1907 så menar Ulwa Neergaard (Carl och Karin Larssons barnbarn) i sin bok från 1999 att den målades just på julen 1906. Akvarellen låg sedan till grund för den monumentala triptyken i olja (180 x 456 cm), vilken Carl Larsson arbetade på från julen 1906 till slutet av februari året därpå, som sedan 1908 ingår i samlingarna på Helsingborgs museum.

Föreliggande akvarell har bl. a ställts ut på invigningen av Liljevalchs Konsthall i Stockholm år 1916 samt på den uppmärksammade utställningen, "Carl Larsson", på The Brooklyn Museum i New York 1982-1983.