Helmer Osslund
Mullfjället, höstlandskap från Jämtland
Signerad Helmer Osslund. Utförd cirka 1913. Olja på duk 98 x 222 cm.
Proveniens
Ursprungligen i byggmästare Viktor Hellstrands samlingar, Sollefteå (förvärvad direkt av konstnären); därefter i arv.
Utställningar
Handelsbanken, Sollefteå (före 1938); "Sollefteå-utställningen", 1957.
Litteratur
Konst i svenska hem, band II, vol. 6, upptagen samt avbildad (under titeln "Multråfjället") sid 307 under samling 476: "Hellstrand, Viktor, Byggmästare Storgatan 30, Sollefteå".
Övrig information
Helmer Osslund har, av naturliga skäl, kallats ”Norrlands konstnärlige upptäckare”. Den förvisso berättigade beskrivningen bör emellertid sättas i samband med Osslunds kunskaper om tendenserna inom den internationella konsten. Genom resor med vistelser i såväl Amerika som Europa besatt Osslund ett perspektiv som sträckte sig vida bortom Lapporten eller Höga kusten. Via Köpenhamn och Berlin anlände Osslund våren 1894 till Paris. Efter studier på Academie Colarossi, vilka fick överges på grund av pengabrist, inhämtade Osslund därefter sina kunskaper genom flitiga besök på museer, i konstaffärer samt ateljéer.
En av de konstnärer Osslund fick upp ögonen för var Paul Gauguin. Nils Palmgren beskriver i sin bok, ”Helmer Osslund” (1937), det intryck Gauguins måleri gjorde: ”Där fanns den raffinerade och helt personligt klingande, starka koloriten, där funnos hela ytor och dock en suverän manövrering av massorna till ett smyckesartat helt, och där funnos slutligen en sällsam inlevelse och en med mystik sammanvävd skönhetsdyrkan, allt egenskaper, som tilltalade Osslund på det högsta”.
När Osslund senare själv blev elev till den franske mästaren visade Gauguin också intresse för sin elev och berömde hans färgsinne och konstnärliga uppfattning. Liksom Gauguin är Osslund en övergångskonstnär. I hans verk återfinns, på en och samma gång, slutet på en utvecklingslinje inom europeisk bildkonst och början på en helt annan. Naturalism och impressionism, i vilka det gäller att erövra den fulla verkligheten, brottas i hans måleri med en begynnande expressionism, där allt går ut på att överge verkligheten för det personliga, för jaget.
Denna utveckling illustreras mycket väl av ”Mullfjället, höstlandskap från Jämtland”. I denna besjälade komposition har Osslund på ett mästerligt sätt förevigat sin konstnärliga vision av den ögonbedövande färgprakten i den jämtländska fjällvärldens höstskrud. Utsikten, med kraftfull kolorit och syntetiskt bildspråk, är ett praktfullt exempel på Osslunds Gauguininspirerade måleri, utomordentligt väl harmonierat i formen. Särskilt molnen i detta arbete är helt efter Osslunds princip: ”Himlen måste stå lika tung, mättad av färg som marken.”
Konstnär
Den svenska bildkonstnären Helmer Osslund är en av den svenska konstens allra främsta uttolkare av det norrländska landskapet. Han inledde sin konstnärliga utbildning på Tekniska skolans aftonkurs 1887 för att året därpå avancera till avdelningen kallad Högre konstindustriella skolan. 1889 anställdes han som dekoratör vid Gustavsbergs porslinsfabrik men fortsatte sin konstnärskarriär efter studieresan till Paris, som han åkte på 1894 när han var 27 år. Han studerade omväxlande på Académie Colarossi där många av hans skandinaviska konstnärskollegor tidigare studerat. Via skolan kom Osslund i kontakt med den då fortfarande relativt okända konstnären Paul Gauguin och svensken hade honom som lärare i sex-åtta veckor under februari-april 1894. Trots den korta perioden hos Gauguin gjorde fransmannens syntetism ett stort intryck på Osslund.
Tillbaka i Sverige bosätter sig Osslund 1898 i Fränsta i Medelpad. Från och med den flytten skulle Osslund ägna sig åt det norrländska landskapsmåleriet fram till sin död 1938. Man brukar säga att Osslund föredrog att måla på hösten på grund av den färgprakt som naturen erbjöd. Dock är det tydligt i de otaliga sommar-, höst- och vinterbilder att han behärskade alla säsonger.
Läs mer